Förutom Nagase Tomoya, som sjunger i Tokio, skymtar ett par andra Johnnys – Tegoshi Yuya (NEWS/Tegomass), KAT-TUNs Tanaka Koki (honom kan man för övrigt se i Byakkotai och Neverland). Sockersöta Aragaki Yui är också lite känd hos denna bloggerska: i bagaget har hon bland annat Code Blue & SP och Dragon Zakura. Läraren i serien spelas av Kashii Yu (Yukan Club, Innocent Love, Death Note).

My Boss My Hero

Originaltitel: マイ★ボス マイ★ヒーロー
Visades: 2006
Sågs av mig: November 2009
Antal avsnitt: 10
Skådespelare: Nagase Tomoya, Agaki Yuka, Kashii Yu, Tegoshi Yuya, Osugi Ren m.fl.
Genre: High school, komedi, yakuza.
Slutlåt: Tokio – Sorafune

Handling: Yakuzasonen Sakaki Makio gillar alkohol, hasardspel, kvinnor och pudding. Han är dessutom farligt stark och borde därför lämpa sig ypperligt för att ta över sin fars yakuzagäng Kantou Sharp Fang. Hans far håller dock inte med honom på den punkten – det är en sak som är fel: Makio är en idiot. Han kan inte skriva kanji eller räkna till fem. Makio får därför ett ultimatum – han får endast ta över gänget ifall han klär ut sig till en 17-åring och tar examen från gymnasiet.

Kommentar: Att se Makio spela tio år yngre bland en massa skolelever som är flera snäpp mer begåvade än honom, är inget annat än hysteriskt roligt. En av de mest klockrena scenerna är då de coola killarna i klassen börjar hacka på Makio och han helt seriöst inser det grymt absurda i situationen: ”Jag blir mobbad av en 17-åring.” Särskilt absurt blir det om man tänker på att Makio är en jätte och kan snurra ett bord på lillfingret.

Mikio och Hikari.

Man bara måste älska My Boss My Hero. Det är ett par avsnitt som drar ner kvaliteten överlag, men vad gör det när resten är så utomordentligt bra paketerat? Det är dock Nagase Tomoya (Makio) som gör exakt hela serien. Tack och lov för det, då han spelar huvudrollen. Flera av bikaraktärerna känns så himla platta i jämförelse med honom, även om Sakura-någonting är oemotståndligt bög-gullig. Å andra sidan är det inte så konstigt att de andra känns lite tama eftersom Makio är världens roligaste och bästa karaktär någonsin, period. WAAAAAATER…

Favoritkaraktärer:
Sakaki Makio: Nagase Tomoya är kung av komedi, yakuzaanda och sexighet. Grrrr!

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: Nya Fansubs.
För dig som gillar: kaniner, ett lite twistat Hana Kimi, pudding och yakuzaspråk.

Tackey & Tsubasa-Tackey har huvudrollen i Taiyou no Kisetsu som det här inlägget ska handla om. Jag funderar nästan på att foga in ett litet hörn med fangirl-spazzning någonstans, för jag står inte ut med att inte säga det: Han är bland det hetaste som vandrar på vår jord! För er som inte kommer på vem han är, så spelade han sexig bad boy i Orthros no Inu. Såklart måste jag ju även promota Oshinari Shugo lite. En skådespelare av högre klass, helt enkelt. Har medverkat i All About Lily Chou Chou, Blue Spring, Battle Royale II, Fu Rai, Akihabara@DEEP, Yaoh, Yamada Taro Monogatari, Maou och Orthros no Inu för att nämna några.

En kille som oftast får spela smått retarderade roller är Okada Yoshinori. Den här serien är inget undantag. I övrigt har han en diger dramalista, inkluderandes Kisarazu Cat’s Eye, Atashinichi no Danshi, Hanazakari no Kimitachi E, The Quiz Show 2 och 1 Pound no Fukuin. Andra värda att nämnas är Takaoka Sousuke (Blue Spring, Crows Zero I och II, Rookies, Koshonin) och Matsumoto Rio (Stand Up!!).

Taiyou no Kisetsu
(Season of the Sun)

Originaltitel: 太陽の季節
Visades: 2002
Sågs av mig: Januari 2010
Antal avsnitt: 11
Skådespelare: Takizawa Hideaki, Ikewaki Chizuru, Okada Yoshinori, Takaoka Sousuke, Matsumoto Rio m.fl.
Genre: Drama, kärlek, intriger.
Temalåt: The Beach Boys – Good Vibrations.
Slutlåt: Takizawa Hideaki – Ki Se Ki.

Handling: Eiko kommer för evigt att vara halt på grund av en olycka som inträffade för länge sedan. Hennes enda intresse är att spela piano, och hennes fritid är hårt kontrollerad av hennes överbeskyddande mamma. En dag träffar hon Tatsuya vid ett övergångsställe, och hennes liv tar en ny vändning. Men den snälla, omtänksamma Tatsuya förbyts stundtals mot någon helt annan – en människa enbart motiverad av girighet.

Eiko (Ikewaki Chizuru) med sin pianoelev.

Kommentar: Gillar du serier som är sprängfyllda av intriger och dolda motiv bakom till synes ärliga ansikten? Jag också. Draman med ångest som huvudtema är faktiskt precis min kopp te. Taiyou no Kisetsu skulle faktiskt kunna vara storebrorsan till Innocent Love – det bjuds på liknande dosering knivar-i-ryggen, triangeldraman och omtumlande tvistar. Huvudkaraktärens personlighet är dessutom genom hela serien ett mysterium: är han god, är han ond? Vad fan vill han? Det känns ovant, men positivt, att ha en sådan komplex kille som huvudkaraktär, istället för att det ska vara skrivet på näsan att denne är rakt igenom ond eller rakt igenom god… Ganska uppfriskande faktiskt.

Oshinari Shugo (i mitten) tillsammans med vänner.

Men jämfört med syskon som Innocent Love och Last Friends känns Taiyou no Kisetsu lite tam. Det beror förmodligen på den enkla anledningen att de två förstnämnda är gjorda långt senare, och denne kandidat på ångestlistan därför blivit omkörd i 180 gällande plot. Dessutom bidrar den ganska (ganska? Vem försöker jag lura?) patetiska hushållerskan Tamiyous överteatraliska karaktär till ett blandat intryck av att det antingen rör sig om en såpopera eller fånig comic relief. Därmed inte sagt att detta jdrama på något vis är dåligt. Tvärtom! Jag skulle vilja uppmana alla som gillar genren att se den, för den är riktigt sevärd trots några marginella minustecken.

Favoritkaraktärer:
Tsugawa Tatsuya (Takizawa Hideaki): Han andas sexighet. Dessutom lyckas han grymt bra med att förmedla förvirring. Man både hatar och älskar honom.

Personligt betyg:
Personligt betyg temalåt:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: SARS Fansubs.
För dig som gillar: svettig Tackey, pianoslingor, intriger och ett par Hana Yori Dango-deja vú:s.

Fler bilder:

Eiko och Kouhei (Okada Yoshinori).

Yuki (Matsumoto Rio) och hennes fästman Shinji (Takaoka Sousuke).

I denna serie har Kitagawa Keiko fått sig ett uppsving. Tidigare spelade hon Sailor Mars i Sailor Moon live action, vilket i mina ögon har en påtaglig B-stämpel (trots sin charm). Även Sailor Venus skådespelare Komatsu Ayaka syns till lite då och då. I det förtrollande bra jdramat Akai Ito spelar Mizobata Junpei en av huvudrollerna. Här spelar han en något mesigare, men ändock söt, roll. Han har också synts i Hanazakari no Kimitachi E.

Andra trevliga rollinnehavare är Aibu Saki (som för övrigt är förtjusande vacker och har spelat huvudrollen i Zettai Kareshi & SP och hade en stor gästroll i Mr. Brain) och Maya Miki (The Quiz Show 2, LIFE, Zettai Kareshi och Galileo). En del av er kommer nog också känna att Kanjiya Shihori känns märkligt bekant. Anledningen är att hon gästspelade i några avsnitt av Hana Yori Dango 2. Och icke att förglömma – Love Shuffle.

Buzzer Beat

Originaltitel: ブザー・ビート
Visades: 2009
Sågs av mig: Oktober-november 2009
Antal avsnitt: 11
Skådespelare: Yamashita Tomohisa, Kitagawa Keiko, Aibu Saki, Mizobata Junpei, Kanjiya Shihori m.fl.
Genre: Kärlek och sport.
Slutlåt: B’z – Ichibutozenbu

Handling: Naoki är en kämpande basketspelare som aldrig riktigt lyckas sätta de där viktiga bollarna när det verkligen behövs. Riko är en slitande violinist som inte får någon uppskattning för sin talang. Naoki har den till synes perfekta flickvännen, och Riko börjar dejta Naokis stilige baskettränare. Men när de av en slump träffas tar en ovanlig vänskap vid, och de förstår snart inte vart gränsen mellan kärlek och vänskap går.

Svettig Yamapi som Naoki i Buzzer Beat.

Kommentar: Vad kan man säga? Det är ett framgångsrecept utan like för en sådan som jag själv. Det är en uppsjö av små beståndsdelar som gör Buzzer Beat så himla bra. Ett exempel är skildringen av Riko och Mais vänskap, som är helt ultimat. Det är verkligen precis så jag och mina tjejkompisar beter oss. En fulländad och fullkomligt stereotypt sann beskrivning av det slams och skvaller som rör sig i två väninnors huvuden. Naokis flickvän Natsuki är också riktigt bra, och handlingen runt henne är enligt mig det som verkligen bygger upp serien. För egen del hade jag dock gärna sett fler basketscener – de som visas är snitsiga, och de snygga grabbarna borde sättas i rörelse på planen oftare än de står och jämför bröstmuskler i omklädningsrummet.

Gullig vänskapsskildring mellan Mai och Riko.

De första avsnitten i serien håller dock bra mycket högre kvalitet än de framåt mitten (för att såklart göra ett härligt uppsving mot slutet), men serien blir aldrig ens någonstans nära dålig. Det känns bara som att det någonstans kring mitten saknas en plot. Buzzer Beat är dock ett hopkok av trevliga dramadetaljer: tårar, drömmar, lycka, frustration och gullig fånighet. Vill också tillägga som en lite sidonotis att JC ARCS baskettröjor måste vara de snyggaste i genren någonsin.

Favoritkaraktärer:
Nanami Natsuki (Aibu Saki): Som jag nämnde tidigare bygger hennes karaktär upp stora delar av historien. Riktigt bra spelad dessutom – det finns ingen möjlighet att detta kan vara samma tjej som spelade den förvirrade och naiva Riiko i Zettai Kareshi. Hon har dessutom så grymt snygga kläder.
Ebina Mai (Kanjiya Shihori): Förutom att hon anammat Lilla Mys stil, påminner hon mig om min egna personlighet. I början trodde jag att hon skulle vara den obligatoriskt småirriterande bikaraktären, men hon tillför faktiskt en härlig lättsamhet till serien.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: Love Song (avsnitt 1-10), Heiwa Fansubs (avsnitt 11).
För dig som gillar: basket, ledsen Yamapi som måste kramas om och killar som gillar att visa upp sig.

Fler bilder:

Shuji (Mizobata Junpei) och Mai (Kanjiya Shihori).

Vackra Aibu Saki som cheerleader-Natsuki.

För att göra det enklast möjligt, en punktlista över skådespelare man kan tänkas känna igen:

• Kubozuka Yosuke – Great Teacher Onizuka och Ikebukuro West Gate Park.
• Yamada Takayuki – Crows Zero I och II.
• Yamashita Tomohisa – Ikebukuro West Gate Park, Stand Up!!, Dragon Zakura, Nobuta wo Produce, Kurosagi, Byakkotai, Proposal Daisakusen, Code Blue, Code Blue SP och Buzzer Beat.
• Suzuki Emi – Yukan Club.
• Karina – Yaoh, Bambino! och Love Shuffle.
• Ichihara Hayato – All About Lily Chou Chou och Rookies.
• Mizukawa Asami – Orthros no Inu, Nodame Cantabile och Last Friends.
• Uchida Asahi – Anmitsu Hime 2 och Zettai Kareshi SP.

Long Love Letter

Originaltitel: ロング・ラブレター
Också känd som: The Drifting Classroom
Visades: 2002
Sågs av mig: November 2009
Antal avsnitt: 11
Skådespelare: Kubozuka Yosuke, Tokiwa Takako, Yamashita Tomohisa, Yamada Takayuki m.fl.
Genre: Science fiction, kärlek, mänskligt drama.
Slutlåt: Yamashita Tatsuro – Loveland Island

Handling: Vad som verkar vara ödet för ihop Akio Asami med Yuka Misaki. Dagen de spenderar med varandra kommer de aldrig att glömma. Men när Asamis mobiltelefon blir stulen, kan de inte komma i kontakt med varandra längre. Ett år senare, stöter de på varandra av en slump på skolan där Asami jobbar. De står båda två på skolgården, när en jordbävning plötsligt skakar om hela deras värld…

Akio Asami (Kubozuka Yosuke) och Yuka Misaki (Tokiwa Takako).

Kommentar: Long Love Letter måste vara ett av de mest överväldigande plot changing-jdramorna som finns (jämför med animen Kimi ga Nozomu Eien). Jag har här valt att inte ta upp särskilt mycket om själva innehållet eftersom jag vill bibehålla ”hemligheten” i sitt ursprungliga skick. Det är ett ganska svårt jdrama, och lyckas bibehålla sin status som ”tung” rakt igenom. Det kanske blir tungt i överkant till och med. Mittenpartierna av nästan varje avsnitt känns sega och utdragna. Jag hade mycket hellre se serien något komprimerad, på kanske 9 avsnitt. Det här dramat har dock ett av de absolut vackraste scenerna någonsin: skolgården, regn, rakt igenom överlyckliga människor. Det är inte enkelt jag blir rörd till tårar, men här hade jag ingenting att sätta emot.

Long Love Letter är finstämt, spännande och överraskande. Dessutom är det förvånansvärt smart på sina håll. Därför är det så synd att vissa detaljer (ett par karaktärer man verkligen bara vill strypa till döds, det långsamma tempot och några lite väl utomjordiska företeelser) ska dra ner betyget. Men när man efter 11 avsnitt lämnas utanför händelsernas centrum, känns det bitterljuvt och förvirrande. Historien lämnar definitivt sitt avtryck, både på gott och ont. Det är ingenting man glömmer i första taget.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt: (Först tyckte jag den var jättefånig, nu älskar jag den! Den är helt underbar. Den gör de grå dagarna färgglada.)

Sub/releasegrupp: Softsubs finns på D-Addicts.
För dig som gillar: misär, livets svåra frågor och en drös med grymma skådespelare.

Fler bilder:

Den underbara Kubozuka Yosuke!

Asami med tillhörande elever.

Inget inlägg är komplett utan en bild på Yamashita Tomohisa. ^_^

Men framför allt blev jag överraskad av att Kamenashi Kazuya (Gokusen 2, Nobuta wo Produce, 1 Pound no Fukuin) hade en stor roll i avsnitt 3. På senaste tiden har jag verkligen velat se något med honom, så döm min förvåning när mina böner helt plötsligt blir hörda.

Mr. Brain

Visades: 2009
Sågs av mig: November 2009
Antal avsnitt: 8
Skådespelare: Kimura Takuya, Ayase Haruka, Mizushima Hiro, m.fl.
Genre: Naturvetenskap, mysteriedrama, thriller, komedi.
Öppningslåt: Van Halen – Jump

Handling: Tsukumo Ryusuke är en framstående neurofysiolog som med sitt socialt missanpassade sätt irriterar sina kollegor på det högteknologiska IPS-centret. Tillsammans med polisens resurser försöker han blanda sin högst ovanliga hjärnas snillrika lösningar för att lösa komplicerade brott.

Ayase Haruka, Hiraizumi Sei och Mizushima Hiro.

Kommentar: Jag började se Mr. Brain av en ren slump. Jag var egentligen inte alls på humör för deckare och var därför rätt negativt inställd redan från början. Men redan i avsnitt 2 är jag frälst. Kimura Takuya som huvudrollen Tsukumo är briljant. Jag skrattar så jag kiknar – han charmade mig totalt. Mr. Brain är det ultimata mystiedramat – spännande, komplicerat och förbannat roligt – allt framfört av en mängd härliga karaktärer. I mina öron låter allt som Tsukumo säger om hjärnan rätt och riktigt eftersom jag är analfabet på naturvetenskapliga termer och människokroppens delar, så legitimiteten får någon annan stå för. En extra charmpoäng får serien för sin aspiration att låta IPS vara det ultimata high-tech-mekkat, där formler, fingeravtryck och DNA-sensorer svischar fram på skärmen i sann hacker-anda.

Favoritkaraktärer:
Tsukumo Ryusuke (Kimura Takuya) och Hayashida Toranosuke (Mizushima Hiro): Först trodde jag att det var ett dåligt skämt när jag såg Kimura Takuya och Mizushima Hiro påpälsade med varsin grymt ful peruk. Men det, mina vänner, kallas humoristisk charm. Och nog blir jag charmad allt! Jag faller som en träplanka för Tsukumos gliringar och totalt opassande kommentarer. Varje gång rookie-polisen Hayashida går igång i samma takt som Tsukumo blir jag alldeles hetsigt fnissig inombords. Helt underbar kombination av karaktärer!

Personligt betyg: 

Sub/releasegrupp: GiriGiri Fansubs.
För dig som gillar: bananer, shiritori, hjärngympa och jdramat Galileo.

Fler bilder:

Aibu Saki gästspelade i avsnitt 3.

Kolla vad söt Mizushima Hiro är i sin perukliknande kalufs ^^

Nakama Yukie.

Bi Ye Sheng
(The Graduate)

Originaltitel: 畢業
Visades: 2006
Sågs av mig: November 2009
Antal avsnitt: 5
Skådespelare: Zhou Zian, Zhang Jun Ming, Huang Zi Xuan, Huang Ke Jing m.fl.
Genre: Ungdomsdrama.

The Lonely Game
Handling och kommentar: Två unga tjejer lämnar hemmet för att söka lyckan i Taipei. De vill helst av allt bli frisörer, och i sin jakt efter drömyrket kommer de ifrån varandra. När de återigen möts, har den ena förändrats. Det är ett allvarligt avsnitt som fokuserar på tunga ämnen som prostitution och droger, men det är den komplicerade och svåra vänskapen som känns som det allra tyngsta. Förutom att det saknas ett mer förklarande parti i början, så är The Lonely Game riktigt kusligt och väl genomfört.

Personligt betyg:

Scen ur The Lonely Game.

Black Summer
Handling och kommentar: När en av skolans flitigaste elever, A Zhe, hamnar i fel kompiskrets börjar allt spåra ur. Hans nya vänner håller på med droger och är osams med andra gäng, och A Zhe vill egentligen inte ha någonting med det att göra. Han vågar dock inte dra sig ur, och mot sin vilja börjar han falla för gängledarens flickvän. Avsnittet Black Summer känns mer som en stereotypiserad skolpjäs än det välriktade pekfinger det egentligen vill vara. Ämnet känns också något framstressat – eftersom de bara har 48 minuter på sig att berätta vad som skulle kunna vara en hel roman, finns det nästan inget utrymme för bakgrundshistoria eller känslosvall. Men förutom några av de grovt klichéartade gängmedlemmarna, är skådespeleriet åtminstone en rätt hyfsad prestation.

Personligt betyg:

Fortunately, We’re Still Here
Handling och kommentar: Fortunately, We’re Still Here är en gripande beskrivning av hur två pojkar vill stå upp mot sina översittare, och hur de förändras i processen. Det här avsnittet är det svåraste att få något grepp om då det är ganska abstrakt, och mer filmiskt än något av de andra. De vackraste och mest minnesvärda scenerna är mellan de två huvudpersonerna när de lekfullt slåss och kallar varandra fula ord. Sedan omsätts deras lek i verklighet.

Personligt betyg:

En scen ur avsnittet Fortunately, We’re Still Here.

Mimi’s Wandering Mind
Handling och kommentar: Mimi kommer från trasiga hemförhållanden till en internatskola för flickor med problem. Genom flashbacks får vi veta vad hon varit med om. Mimi’s Wandering Mind är ett ganska stillsamt avsnitt, med ett ämne som om det behandlas rätt verkligen kan engagera. Det känns dock platt, och klyschorna haglar ner på sina håll. Huang Zi Xuan som spelar Mimi är dessutom riktigt svag i rollen. Till sin fördel har avsnittet åtminstone en ganska gripande berättelse, med en rätt schysst tidsföljd.

Personligt betyg:

Waves of Nature
Handling och kommentar: När Zhang Ya Hui börjar i en ny skola, blir hon vän med klassens mobbningsobjekt. Men efter ett tag vill hon hellre passa in i det coola tjejgänget, vilket innebär att hon måste förnedra sin nyfunna vän. Detta avsnitt känns blekt om man jämför med andra draman som behandlar mobbing. Allra mest grådaskigt blir det om man försöker dra paralleller till LIFE - mobbingdramornas epicentrum. Varför inte dra historian längre? Det känns som att de inte vågar överdriva, men det är ju trots allt ett drama. För att kunna engagera bör det dras till sin spets lite mer. Det är dock ett intressant koncept, men det skulle ha kunnat bli så mycket bättre.

Personligt betyg:

Sub/releasegrupp: DoReMii Fansubs.
För dig som gillar: tonårsskildringar, trassliga familjer, mopeder och subtil kärlek.

Proposal Daisakusen SP

Originaltitel: プロポーズ大作戦 SP
Också känd som: Operation Love, 14nen-goshi no Koi ni Eien wo Chikau Shunkan wa Otozuremasu ka?, 14年越しの恋に永遠を誓う瞬間は訪れますか?
Visades: 2008
Sågs av mig: November 2009
Avsnitt: 1
Skådespelare: Yamashita Tomohisa, Nagasawa Masami, Eikura Nana, Hiraoka Yuta, Hamada Gaku m.fl.
Genre: Romantik, tidsresa.
Temalåt: Mongol 800 – Chiisana Koi no Uta
Slutlåt: Keisuke Kuwata – Ashita Hareru Kana

Nagsawa Masami och Yamashita Tomohisa.

Handling: Ken och Rei befinner sig på Hawaii för att bevittna bröllopet mellan Tsuru och Eri. Men i sista stunden backar Eri ur, och åker tillbaka hem till Japan utan ett ord till någon. Tsuru blir helt ställd, och hans vänner lider av att se honom så olycklig. Ken blir bekymrad över vad som kan ha hänt i den till synes så rena och ärliga kärleken mellan Eri och Tsuru, och önskar att han kunde åka tillbaka i tiden för att ställa allt till rätta…

Mikio (Hiroaka Yuta), Eri (Eikura Nana), Ken (Yamapi), Tsuru (Hamada Gaku) samt Rei (Nagasawa Masami) samlade igen.

Kommentar: Till skillnad från Zettai Kareshis specialavsnitt, så känns den här uppföljningen befogad. Det sista avsnittet lämnade ju minst sagt mycket åt fantasin, och det här avsnittet reder upp en del frågor och knyter ihop säcken på ett tillfredsställande sätt. Detta är dock inte det tårdrypande Proposal Daisakusen vi är vana vid – om ångesten ens existerar, så är den mycket mild och i små doser. Istället lämnar den tillträde för värme och humor. Det är fantastiskt att se hur Yamashita Tomohisa verkligen kommer till sin rätt i den här rollen. Han känns piggare än vanligt, och lyckas verkligen förmedla sina tankar och känslor utåt. För att kort sammanfatta, så är detta ett värdigt avslut på en underbar serie.

Personligt betyg:

Sub/release-grupp: Love Song.
För dig som gillar: hula-hula-dansare, goda féer och kärlekssagor.

Fourth Period Murder Mystery

Originaltitel: 4교시추리영역
Också känd som: The Clue, Detectives in 40 Minutes
Gjord: 2009
Sågs av mig: November 2009
Skådespelare: Yoo Seung-ho, Kang So-ra, Park Cheol-min, Jeong Seok-yon m.fl.
Genre: Thriller, mysteriedrama.
Land: Sydkorea.

Handling: Samtidigt som klass 2-4 har gympalektion, hittar Jeong-hun sin klasskamrat Tae-gyu mördad i hemklassrummet. Eftersom Jeong-hun och Tae-gyu har en historia av att inte dra jämnt, inser Jeong-hun att han kommer att bli huvudmisstänkt då resten av skolan upptäcker kroppen. När klassens mest tystlåtna tjej, Da-jeong, stöter på Jeong-hun är hans kläder dessutom nerblodade. Hon tror dock att han är oskyldig, och tillsammans ger de sig ut på en jakt efter den riktiga mördaren – men de har bara 40 minuter på sig. Har de inte hittat den riktiga mördaren innan nästa lektion, så kommer Jeong-hun att bli misstänkt för mordet.

Jeong-hun (Yoo Seung-ho) och Da-jeong (Kang So-ra).

Kommentar: Inte så mycket till skräckfilm – mer ett hetsigt mysteriedrama med typiska deckaringredienser. Det står inte stilla en sekund och filmningen är vacker som ett foto. Till sin nackdel bör det sägas att i djuphet och karaktärsutveckling är detta någonstans bland det grundaste man kan komma åt – men det innebär också att man slipper sega och utdragna vad-är-meningen-med-livet-scener. Fourth Period Murder Mystery är dessutom rolig och småromantisk på sina håll – och varvat med ett högt tempo så blir det en ganska skön kvällsunderhållning.

Personligt betyg:

Exempel på andra skådisar, mer eller mindre synliga, i detta drama:

• Tanaka Koki, medlem i jpopgruppen KAT-TUN. Har spelat i Neverland och My Boss My Hero.
• Tochihara Rakuto hade en av huvudrollerna i RH Plus.
• Gokusen 3-stjärnan Ishiguro Hideo har också synts i Princess Princess D och 1 Pound no Fukuin.
• Yakushimaru Hiroko har spelat i Kisarazu Cat’s Eye.
• Kuroki Meisa spelade nunnan i 1 Pound no Fukuin, och har också en roll i filmerna Crows Zero I och II.

Byakkotai

Originaltitel: 白虎隊 （びゃっこたい）
Visades: 2007
Sågs av mig: September 2009
Antal avsnitt: 2
Skådespelare: Yamashita Tomohisa, Tanaka Koki, Fujigaya Taisuke, Kuroki Meisa, Yakushimaru Hiroko m.fl.
Genre: Historisk, samuraj, familj.
Temalåt: Celtic Woman – You Raise Me Up.

Handling: Yamashita Tomohisa spelar den slöa och upproriske Shintaro Sakai, som till sin familjs stora förtvivlan inte bryr sig ett skvatt om släktens stolta samurajhistoria. Men när han besöker Byakkotais Memorial Hall sugs han in i atmosfären av sina förfäders stordåd, och befinner sig snart några hundra år tillbaka i tiden…

Kommentar: I tron att detta skulle vara ett intressant historiskt drama (som dessutom hade Yamapi i huvudrollen) såg jag fram emot den här två avsnitt långa serien. Så här i efterhand ångrar jag att jag slösade bort 290 värdefulla minuter. Historien är tråkig och extremt långdragen, dialogen och sidospåren får ögonlocken att sakta falla mot kinden. När det väl blir lite action, blir man besviken på att allt är så jävla taffligt. När minuterna till slut har passerat, känner jag mig helt nollställd. Missade jag ett långt parti? Vad var det för stordåd de utförde? Varför är det så mycket fokus på gnällande mödrar? Jag blir arg över hur kass den är – jag hade hellre sett Princess Princess D på repeat i ett dygn.

Personligt betyg:
Personligt betyg temalåt:

Sub/releasegrupp: Love Song.
För dig som gillar: samurajfrillor, krångliga karaktärer och besvikelser.

Hoppas att ingen tog illa upp av det här inlägget. Jag blev så himla besviken eftersom jag hade höga förväntningar, men jag har sett att det är många som gillar Byakkotai. Så kom ihåg att det bara är mina personliga åsikter ^^

Orthros no Inu
(Orthros’ dog)

Originaltitel: オルトロスの犬
Visades: 2009
Sågs av mig: November 2009
Antal avsnitt: 9
Skådespelare: Nishikido Ryo, Takizawa Hideaki, Mizukawa Asami m.fl.
Genre: Science fiction, mysteriedrama.
Öppningslåt: Takizawa Hideaki – Hikari Hitotsu

Handling: Aoi Ryosuke är det perfekta mordvapnet. Bara genom att röra en person med sin hand, kan han få personen att falla ner död – helt utan att lämna det minsta märke. Ryuzaki Shinji är hans motsats – med bara en lätt beröring kan han hela alla sår och sjukdomar. Men deras två vitt skilda förmågor, är lika skilda som deras personligheter – Djävulshanden Ryosuke är en ängel och Gudshanden Shinji är en demon. De två männen möts, och en lek på liv och död tar sin början.

Mizukawa Asami som kriminalaren Hasebe.

Kommentar: Jag har märkt att flera andra har jämfört Orthros no Inu med Maou, och jag kan inte göra annat än att sålla mig till denna skara. Det är samma ganska mörka stämning, det är två Johnnys-pojkar i huvudrollerna, det är övernaturligt, de har liknande tema… huvudingredienserna är helt klart samstämmiga. Gillade du Maou kommer du att finna detta drama sevärt. Precis som Maou, är också Orthros no Inu ett riktigt bra drama som verkligen klarar av att både engagera och skrämma, medan fingernaglarna minskar i längd. Dramat är intressant också i den bemärkelse att den belyser problemet och handlingen ur ett politiskt perspektiv. Hur mycket kan man åstadkomma bara man har makt, och hur mycket kan man utnyttja en människa för att själv kunna ta sig till sin önskade position? Även huvudtemat väcker starka tankegångar, och de stora livsfrågorna får sin återuppståndelse.

Favoritkaraktär:
Ryuzaki Shinji (Takizawa Hideaki): Den mest spännande och djupbottnade karaktären. Påminner vagt om den onde Naruse Ryou (spelad av Ohno Satoshi) i Maou, som också hade fler ansikten än vad man först trodde.

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:

Sub/releasegrupp: Querbeet.
För dig som gillar: att fundera över meningen med livet, korrupta poliser och legender.

Fler bilder:

Hasebe (Mizukawa Asami) med sin dotter Mio (Kumada Sea).

Som den Oshinari Shugo-fangirl jag är vore det blasfemi att inte ha några bilder på honom också.

Shugos karaktär Masato med Mio.