Maou

Wow, vilken rollista Maou bjuder på! Ena huvudrollen spelas av Ohno Satoshi, mest känd som Arashi-medlem (Arashi har även gjort temalåten till Maou). Den andra huvudrollen är en av mina favoritskådespelare, Ikuta Toma. Han har medverkat bland annat i Neverland, Akihabara@DEEP, Hana Yori Dango 2, Hanazakari no Kimi Tachi E och Honey & Clover.  Ni kan också beundra honom i den här bloggens header. Några platser ned på rollistan hittar vi Oshinari Shugo, själva anledningen till att jag ens började att titta på jdrama. I mitt tycke en av de absolut bästa skådespelarna som existerar. Han har bland annat medverkat i Hana Yori Dango och Yamada Taro Monogatari, men är i mitt tycke framför allt minnesvärd för sin helt fantastiska skådespelarinsats i filmen All About Lily Chou Chou. I övrigt har han varit med i bland annat Akihabara@DEEP (filmen), Fu-Rai, Battle Royale II och Blue Spring – sevärda filmer hela högen! Sedan hittar vi Japans favorittjockis – Waki Tomohiro, den blonde bollen från Gokusen 1 och 2.  Ytterligare skådespelare är Kichise Michiko (Liar Game), och Ninomiya Kazunari (medlem av Arashi, och Yamada Taro Monogataris huvudrollsinnehavare) spelar en gästroll. Och med sådana skådespelare ställs höga krav…

Maou

Originaltitel: 魔王
Remake på: K-dramat The Devil (Mawang).
Visades: 2008
Sågs av mig: Januari-februari 2009
Avsnitt: 11
Skådespelare: Ikuta Toma, Ohno Satoshi, Kobayashi Ryoko, Oshinari Shugo mf.l.
Genre: Thriller, brott, drama.
Öppningslåt: Arashi – Truth.

Handling: Elva år efter en ödesdiger händelse där nuvarande polisen Serizawa Naoto av misstag tog livet av en klasskamrat, tar den här historien vid. Förblindad av hat och hämndlystnad riktar klasskamratens storebror Naruse Ryou in sig på vedergällning, men han har ingen tanke på att börja med den skyldige. Alla i Naotos närhet ska först straffas, så att Naoto själv ska få känna på hur det känns att förlora någon kär. Naoto leds in i ett hav av förtvivlan, ångest, skuld och ond, bråd död – hela tiden med Naruses vakande, djävulska ögon på sig.

Kommentar: En historia med många djup och bottnar – fantastiskt välspelad och outhärdligt spännande från första minuten. Karaktärsutvecklingen är på en helt annan nivå än jag tidigare skådat – Naruse går från djävulens skepnad till den av en tragisk, mycket trasig man. Framför allt är dramat en lek med ens egna attityd – manusförfattarnas makt blir tydlig när vi manipuleras att känna allt från hat till sympati med bara ett par sceners mellanrum. När slutet nalkas är hela atmosfären så förbannat jävla obehaglig att jag vill krypa bakom fåtöljen och gömma mig under en filt och vänta på att någon ska krama mig tills allt blir bra igen. För att sammanfatta med ett ord: spänning.

Favoritkaraktärer:
Serizawa Naoto (Ikuta Toma): I den här serien är de flesta varken renodlat goda eller raktigenom onda, vilket är en av anledningarna till att den är så fantastiskt bra. Naoto är en av dem – och med skådespeleriet där Ikuta Toma verkligen låter sig själv brytas ner, blir hans karaktär den mest trovärdiga.
Souda Mitsuru (Oshinari Shugo): Hur skulle jag inte kunna nämna Oshinari Shugos rollkaraktär? Det vore blasfemi. Han lyckas alltid, eftersom han (trots sina små roller) ger allt i alla situationer. Denne man kan iträda vilken roll som helst, klanderfritt.

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:

Releasegrupp och sub: STORMY Team Sub

Men hej världen

Hej på er där framför datorskärmarna!

Nu har den här lilla bloggen haft en paus på lite väl lång tid tycker jag – jag har varit på semester och haft allt möjligt tänkbart för mig så det har blivit alldeles för lite jdrama och datortid. Men det ska det förhoppningsvis bli ändring på nu när jag har landat. Visserligen börjar jag på universitetet i september (visst låter det stort! :O) men någon tid över lär jag väl få

Hur som helst, det här är vad ni kan vänta er den kommande tiden: Jag ska försöka samla ihop mig och skriva om Hana Yori Dango och Hanazakari no Kimi Tachi E (mina favoritserier) innan HYD-filmen anländer på DVD och Hanakimi-specialavsnittet kommer till världen. Det känns som att dessa serier kommer att kräva ganska långa inlägg och därför har jag skjutit upp skrivandet på tok för länge. Sedan har vi förstås Gokusen 3, Last Friends och Zettai Kerashi – och den lite äldre IWGP – som också väntar på att få presenteras! I filmväg blir det mycket japansk skräck (typ Ju-On 2, Chakushin Ari 2, Ichi the Killer, Neighbor no. 13) och självklart L – Change the WorLd. Och mer och mer blir det ju hela tiden!

Det är roligt att jag faktiskt får ett antal besökare varje dag trots att jag varit så dålig med uppdateringarna på sistone. Snart ska ni få valuta för knapptryckningarna…

//Sofia

Ahh, sugoi ne!

Det är så himla mycket ståhej kring den kommande Hana Yori Dango-filmen att jag blir alldeles yr. Det är som kanske någon räknat ut (trots att jag inte skrivit om jdramat här ännu) mitt favoritjdrama av alla jag sett. Man bara måste älska det från första sekunden. Nu har de en officiell sida för den också. Efter deras shooting i Las Vegas häromdagarna har det dykt upp ett antal YouTube-filmer med klipp från den kommande filmen, och jag vet inte hur jag ska kunna vänta! Matsumoto Jun, Inoue Mao och Oguri Shun är samlade igen… bara tanken får mig rörd. Här är ett bra YouTube-klipp:

Yankumi!

Snart är det dags för Gokusen säsong 3 (april 2008) och jag är så himla nyfiken och glad. Det kommer bli spännande. Nakama Yukie fortsätter som världens coolaste gangster teacher Yankumi, men som vanligt är eleverna nya. Det verkar bli sex stycken huvudelever, istället för fem som i tidigare säsonger:

- Takaki Yuya från Hey! Say! JUMP!

- Miura Haruma från Brash Brats

- Ishiguro Hideo

- Nakama Junta från B.A.D.

- Kiriyama Akito från B.A.D.

- Miura Shohei

Ytlig som jag är så är jag redan tokförälskad i tre av dem – Miura Shohei, Ishiguro Hideo och Miura Haruma. Så jävla fina pojkar! Jag tycker det är gulligt att de allihopa är så unga, några är till och med 90:or. Ishiguro Hideo hade en liten roll i Gokusen 2 som lillebror till Yabuki Hayato (KAT-TUNs snygga Akanishi Jin) och redan under de minuterna så föll jag pladask för hans charm. Vad roligt att få se honom igen! Jag längtar! *spazz*

Happy Life Generator

Salyu – Tobira

Jag älskar statistik-systemet på WordPress, mycket mer utförligt än på blogg.se där jag brukar hålla till. Bland annat har jag fått veta via vilka sidor som folk kommit till mig (be paranoid, be very paranoid), vilka inlägg som lästs mest och vilka ord den här bloggen hittas på, när någon har sökt på google (leder gör ordet ”kun”).

Eftersom jag är en sådan där onödig människa kommer här en onödig post (don’t worry, det kommer en så kallad nödig post om en liten stund – björn med mig), och skriva om mina rubriker hittills. Hittills har jag döpt alla (2) film-inlägg till filmens namn, men jdraman och anime-serier har fått citat eller dylikt som titel istället. ”Moon Prism Power – Make Up” är till exempel vad Sailor Moon ropar i första säsongen för att genomgå förvandling. ”Burning-u Mandala” är enligt samma princip vad Sailor Mars säger, fast då hon ska kasta iväg sin coola eldeffekt på farliga monster. Och ”Sailor Planet Attack” är Sailor-hjältinnornas gemensamma attack, som de alla säger tillsammans. ”Tuxedo Kamen-sama” är det gulliga namn under vilket den vi kallar Maskerade Rosen går.

Så, logiskt eller hur? Varför kommer då LIFE-posten och förstör med sitt obegripliga ”Mujou”? Hade ni läst lite nogrannare hade ni insett att det är namnet på öppningslåten för dramat. En mycket bra instrumentell låt. Anledningen till att Kimi ga Nozomu Eien-inlägget fick rubriken ”Takayuki-kun” är att Haruka helt enkelt ALLTID säger de orden (vilket är huvudpersonens namn). Det långa och krångliga ”Okaerinasaimase goshujin-sama” är japanska (no shit?) för ”Welcome home, Master” på ett ungefär. Det är vad de, till maids utklädda, servitriserna på maid caféer säger till sina gäster när de anländer.

Så, då var det avklarat! Nu ska jag inte störa med mina fånigheter och förklaringar… på ett tag i alla fall

Konichiwa

Lyssnar på: なっちゃんPEAK – Honey’s Date

Det började med att min pojkvän åkte till Tokyo, Japan i november 2007. I ren desperation försökte jag reducera de hundratals mil som var mellan oss genom att dyka in i den japanska filmens värld. Filmerna avlöste varandra, och jag blev allt mer fascinerad av den annorlunda och lockande kultur som spelades upp framför mina ögon på skärmen. När jag till slut upptäckte skådespelartalangen Oshinari Shugo i mästerverket All About Lily Chou-Chou, blev jag tvungen att undersöka i vilka andra filmer och tv-serier han medverkat i. Det ledde mig in till fenomenet jdrama – japanska tv-serier. För ja, det finns sådana också. Allt därbortifrån är inte anime eller skräckfilm som sedan remake:ats i USA. Jag kastades aningslöst in i en värld full av bento, otakus och skoluniformer som jag ännu inte lyckats, eller velat, ta mig ur. Det är denna värld jag ska försöka beskriva här.

De tre japanska pojkar min fandom kretsar mest kring är Matsumoto Jun, Ikuta Toma och Oshinari Shugo. Matsujun med sina förtrollande ögon, sin vackra röst och sin enorma förmåga att spela alla sorters roller. Ikuta Toma med sin charm, sitt genuina leende och sin personlighet. Oshinari Shugo med sin skådespelartalang, sina vackra ansiktsdrag och sin blick. Alla tre har de åstadkommit någonting som får mig att djupt beundra dem. Trots att de aldrig kommer förstå, eller ens se, vad jag skriver här så skulle jag vilja tillägna denna blogg till dem – och till alla andra fantastiska skådespelare som fångar mitt hjärta i jdramats förtrollande värld.