Byakkotai

Denna version av Byakkotai är en remake på ett drama från 1986. Den här versionen är dock mer intressant (åtminstone för min del), främst på grund av Yamashita Tomohisa (Ikebukuro West Gate Park, Stand Up!!, Proposal Daisakusen, Long Love Letter, Kurosagi, Dragon Zakura, Nobuta wo Produce, Code Blue & SP och Buzzer Beat).

Exempel på andra skådisar, mer eller mindre synliga, i detta drama:

• Tanaka Koki, medlem i jpopgruppen KAT-TUN. Har spelat i Neverland och My Boss My Hero.
• Tochihara Rakuto hade en av huvudrollerna i RH Plus.
• Gokusen 3-stjärnan Ishiguro Hideo har också synts i Princess Princess D och 1 Pound no Fukuin.
• Yakushimaru Hiroko har spelat i Kisarazu Cat’s Eye.
• Kuroki Meisa spelade nunnan i 1 Pound no Fukuin, och har också en roll i filmerna Crows Zero I och II.

Byakkotai

Originaltitel: 白虎隊 （びゃっこたい）
Visades: 2007
Sågs av mig: September 2009
Antal avsnitt: 2
Skådespelare: Yamashita Tomohisa, Tanaka Koki, Fujigaya Taisuke, Kuroki Meisa, Yakushimaru Hiroko m.fl.
Genre: Historisk, samuraj, familj.
Temalåt: Celtic Woman – You Raise Me Up.

Handling: Yamashita Tomohisa spelar den slöa och upproriske Shintaro Sakai, som till sin familjs stora förtvivlan inte bryr sig ett skvatt om släktens stolta samurajhistoria. Men när han besöker Byakkotais Memorial Hall sugs han in i atmosfären av sina förfäders stordåd, och befinner sig snart några hundra år tillbaka i tiden…

Kommentar: I tron att detta skulle vara ett intressant historiskt drama (som dessutom hade Yamapi i huvudrollen) såg jag fram emot den här två avsnitt långa serien. Så här i efterhand ångrar jag att jag slösade bort 290 värdefulla minuter. Historien är tråkig och extremt långdragen, dialogen och sidospåren får ögonlocken att sakta falla mot kinden. När det väl blir lite action, blir man besviken på att allt är så jävla taffligt. När minuterna till slut har passerat, känner jag mig helt nollställd. Missade jag ett långt parti? Vad var det för stordåd de utförde? Varför är det så mycket fokus på gnällande mödrar? Jag blir arg över hur kass den är – jag hade hellre sett Princess Princess D på repeat i ett dygn.

Personligt betyg:
Personligt betyg temalåt:

Sub/releasegrupp: Love Song.
För dig som gillar: samurajfrillor, krångliga karaktärer och besvikelser.

Hoppas att ingen tog illa upp av det här inlägget. Jag blev så himla besviken eftersom jag hade höga förväntningar, men jag har sett att det är många som gillar Byakkotai. Så kom ihåg att det bara är mina personliga åsikter ^^

Battle Royale: Requiem

Varning: Läs inte detta om du inte sett föregångaren Battle Royale, då spoilers kan förekomma.

Battle Royale: Requiem

Originaltitel: バトル・ロワイアルＩＩ　【鎮魂歌】
Också känd som: Batoru Rowaiaru tsu: Rekuiemu
Gjord: 2003
Sågs av mig: Första gången i slutet av 2007, återigen i november 2009
Skådespelare: Fujiwara Tatsuya, Oshinari Shugo, Maeda Ai, Sakai Ayana, Takeuchi Riki m.fl.
Genre: Skräck, action.
Land: Japan.

Handling: Det har gått tre år sedan Nanahara Shuya lyckades lämna ön där hans klasskamrater avrättades en efter en. Nu är han ledare för terroristgruppen Wild Seven, som med alla medel tänker protestera mot de vuxnas sätt att hantera Japans samhälleliga kollaps. När terrorismen kulminerar i en World Trade Center-inspirerad attack, tillsätter dock Japans ledning en ny version av Battle Royale: BR act II. En ny klass blir utvald, och skickas ut i ett kallblodigt krig på en ö som Wild Seven har tagit i besittning. De 42 klasskamraterna får tre dagar på sig att döda Nanahara Shuya, annars kommer samtliga av dem att avrättas.

Kommentar: Battle Royale: Requiem har nästan lämnat skräckgenren totalt (med undantag av vilt sprutande blod), och handlar mer om action och allmänt pang-pang. Om Battle Royale kändes ofokuserad, är efterföljaren ett stort oregerligt nystan av kaos. Krigsscenerna är alldeles för utdragna och meningslösa – de bringar knappt fram några känslor eftersom det är omöjligt att lära känna 42 personer på 133 minuter. Den största ljuspunkten i filmen är Oshinari Shugo – i mina ögon världens bästa skådespelare som ger allt i alla situationer. Han kommunicerar ut rent ungdomligt hat och livsfrustration som ingen annan gjort förut. De tjugo sista minuterna lyser filmen upp, men i övrigt är det mest som namnlöst människoslakteri.

Personligt betyg:

Battle Royale

Dags för film…

Battle Royale

Originaltitel: バトル・ロワイアル
Också känd som: Batoru Rowaiaru
Gjord: 2000
Sågs av mig: Första gången i slutet av 2007, återigen i september 2009
Skådespelare: Fujiwara Tatsuya, Maeda Aki, Tsukamoto Takashi m.fl.
Genre: Skräck, action.
Land: Japan.

Handling: Japan, millenieskiftet. Landets vuxna har fått nog av oregerliga ungdomar och inrättar ett åtgärdsprogram där en problemstinn klass får agera försökskaniner på liv och död. Utrustade med varsitt slumpmässigt vapen, gäller det att bli den sista överlevande eleven – annars går samtliga en säker död till mötes.

Kommentar: Denna film fångar den hos många inbyggda rädslan för en nations fullständiga kollaps: vad händer när barn helt och hållet slutar respektera vuxna; vad sker när massarbetslösheten är ett faktum; hur agerar man mot problemmakare i en fullständig kris? Battle Royale är ett skräckexempel på hur politik kan förvridas till någonting vidrigt. Det är en intressant och väldigt tankeväckande grundhistoria, men eftersom det kretsar kring så många karaktärer förloras fokuset i vissa delar. Filmen är dock minnesvärd och går att se om flera gånger utan att förlora i värde – den har dessutom blivit en av de riktiga japanska skräckklassikerna utanför hemlandet.

Personligt betyg:

Yee-hoo!

Detta är en av de mest välkända jdramorna som finns, det är faktiskt en riktig klassiker. Great Teacher Onizuka bjöd på många överraskningar för min del. Jag såg den på grund av en rekommendation, och hade inte kollat upp skådespelarlistan. Men en efter en dyker de upp: Matsushima Nanako (Ringu, Hana Yori Dango, Hana Yori Dango 2 Returns), Kubozuka Yosuke (Ikebukuro West Gate Park, Long Love Letter), Yamazaki Yuta (Neverland) och mini-Oguri Shun (Neighbor no. 13, Hana Yori Dango 1, 2 & final, Gokusen, Stand Up!!, Hanazakari no Kimi Tachi E och nu senast Tokyo DOGS).

Great Teacher Onizuka

Originaltitel: グレート ティーチャー オニヅカ
Också känd som: GTO
Visades: 1998
Sågs av mig: Oktober-november 2009
Antal avsnitt: 12
Skådespelare: Sorimachi Takashi, Matsushima Nanako, Nakamura Aimi, Ikeuchi Hiroyuki, Kubozuka Yosuke, m.fl.
Genre: High school.
Tema- och öppningslåt: Sorimachi Takashi – Poison

Handling: Onizuka är en hårdhudad man med ett förflutet inom motorcykelgäng som drömmer om att bli lärare. När han får sitt första lärarjobb, gör han sig till ovän med hela lärarkåren på grund av sina kontroversiella lärarmetoder. Dessutom är hans tilldelade klass ett gäng bråkstakar som inte vill släppa sin nya, okvalificerade lärare inpå livet.

Kommentar: Det bör sägas – GTO är störtskön! Till skillnad från Gokusens förutsägbara moralkakor, upphör Onizuka aldrig att förvåna med sina småkåta, nonchalanta eller hårdhänta metoder. Sorimachi Takashi, som spelar Onizuka, är dessutom grymt sexig – och han vet om det, med sitt minspel och charmiga nyckfullhet. Jag tycker inte heller att GTO blivit biten av tidens tand – den är trots allt inspelad 1998, trots att jag chansade på 2003. Jag finner det intressant att tre så pass lika dramor (Gokusen, GTO och Rookies) lyckas så bra med att differentiera sig från varandra: de följer samma ganska smala koncept, och ändå kan man utan ett ögonblicks tvekan särskilja dem.

Favoritkaraktärer:
Onizuka Eikichi (Sorimachi Takashi): Det går inte att motstå denna man! Takashi kan verkligen spela alla sidor: pervers, rolig, sexig, hård, lurig, sträng och helt oförutsägbar.
Yoshikawa Noboru (Oguri Shun): I den första scen där Noboru syns blev jag alldeles till mig och fick totala spazzanfall. Så här söt kan man bara inte bli!
Kikuchi Yoshito (Kubozuke Yosuke): Först och främst är det King fast i annan tappning, men sedan har jag alltid fallit för smarta personer.

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt: (först tyckte jag inte alls om den, men nu går den ganska ofta på repeat i min playlist)

Sub/releasegrupp: Japan-TV.
För dig som gillar: att inte veta riktigt om du ska hålla med protagonisten eller inte, högmidjekjolar, bakåtsträviga lyncharlärare och cliffhangers.

Fler bilder:

Tomoko (Kuroda Miki), Fuyutsuki (Matsushima Nanako) och Onizuka (Sorimachi Takashi).

Kikuchi Yoshito (Kubozuka Yosuke) med Fuyutsuki och Onizuka.

Klassen samlad runt Onizuka-sensei.

Riiko’s ideal boyfriend

Förlåt – nu har det gått ett bra tag sedan jag sist uppdaterade! Över en månad sedan, faktiskt. Jag har dock skolan att skylla på – jag har haft fullt upp med tentor, förpackningsdesign och PR-problem. Förhoppningsvis kommer det bli lite lugnare nu ett par veckor – jag har nämligen en drös med påbörjade blogginlägg som jag verkligen vill skriva klart (bland andra Gokusen 3, Manhattan Love Story och Buzzer Beat). Håll till godo!

Varning: Läs inte detta om du inte sett serien Zettai Kareshi, då spoilers kan förekomma.

Zettai Kareshi SP
(Absolute Boyfriend)

Originaltitel: 絶対彼氏。SP
Visades: 2009
Sågs av mig: September 2009
Avsnitt: 1
Skådespelare: Aibu Saki, Mizushima Hiro, Hayami Mokomichi m.fl.
Genre: Romantik, komedi.
Slutlåt: Ayaka – Okaeri

Handling: Det har gått tre år sedan Riiko åkte till Paris för att vidareutvecklas på konditorifronten, och Night har legat obrukbar och trasig i en behållare. Men på företaget Kronos Heaven fortsätter man att bygga robotar – trots katastrofen med Night. Den nyanställda Kamiya Ayumi vill dock återuppliva Night för att kunna erhålla det unika med honom – hans förmåga att utveckla känslor. När nyförlovade Riiko och Soshi återvänder till Tokyo, står helt plötsligt Night mellan dem, och rör upp Riikos känsloliv.

Kommentar: Det första man kan konstatera är att Zettai Kareshis specialavsnitt inte är så mycket till ett specialavsnitt – det känns som vilket avsnitt som helst, bara med lite fler Matrix-inspirerade amerikaner. Samtidigt försöker den ju besvara Frågan: hur skulle hon ha gjort om hon egentligen haft ett val? Soshi eller Night? Avsnittet är lika gulligt och roligt som vanligt och innehåller de beståndsdelar man är van vid – och bäst är förstås klockrena Hayami Mokomichi (Night), som verkligen är en robot. Men det känns inte som något nytt under solen.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: SARS Fansubs.
För dig som gillar: robotar, första säsongen av Zettai Kareshi, cream puffs och killar som skulle göra allt för en.

Fler bilder:

Tenjo Night i förgrunden.

Soshi och Riiko.

Romeo welcomes you, Julietto!

I ett jdrama från 2006, innehas huvudrollen av TOKIO:s Matsuoka Masahiro, också känd från bland annat Manhattan Love Story. Andra att hålla koll på är Karina (Long Love Letter, Bambino! och Love Shuffle), Kitamura Kazuki (Akihabara@DEEP, Warui Yatsura, Bambino! och Galileo), Kaname Jun (Ryusei no Kizuna) och Ishigaki Yuma (Gokusen, Hanazakari no Kimi Tachi E). Bland gästkaraktärerna ser vi Becky (Stand Up!!), Sato Megumi (Hana Yori Dango), Sugimoto Aya och Shibue Joji (båda från Pretty Guardian Sailor Moon). Men anledningen till att jag valde att se Yaoh, var Oshinari Shugo. Min favoritskådespelare, utan konkurrens. Han har medverkat i till exempel All About Lily Chou Chou, Blue Spring, Battle Royale II, Akihabara@DEEP, Yamada Taro Monogatari och Maou.

Yaoh
(Night King)

Originaltitel: 夜王
Visades: 2006
Sågs av mig: September 2009
Avsnitt: 11
Skådespelare: Matsuoka Masahiro, Kitamura Kazaki, Karina, Kaname Jun, Ishigaka Yuma, Oshinari Shugo m.fl.
Genre: Spänning, nattliv.
Slutlåt: TOKIO – Mr. Traveling Man

Handling: På Kabukichou i Shinjuku försöker Japans främsta host clubs att samsas om välbärgade kvinnors pengar. Men en av dem, Ryosuke på Romeo, har högre moral än så, och anser att en värds uppgift inte är att lura pengar av kvinnorna, utan att göra dem lyckliga. I sin strävan efter rättvisa hamnar han i kläm med Romeo, och tvingas till ett ultimatum: om han inte blir Romeos mest efterfrågade värd inom tre månader, så får han sparken.

Kommentar: Ryosuke är trots sina ädla avsikter duktig på att göra saker fel. Hans starka känsla för rättvisa blir som käppen i hjulet, och med Ryosukes felsteg famlar Yaoh också till en början. Yaoh känns lite för mycket skolexempel över den dramaturgiska kurvan. Förutom två-tre avsnitt som verkligen lämnar mig med hjärtat i halsgropen, har inte serien så mycket att komma med. Lite mer naket än vi är vana vid blandat med inbördes fighter till bristningsgränsen visar visserligen på vilja, men de flesta avsnitten känns bara som en långrandig transportsträcka till le grand finale. Lite fler oväntade vändningar och ett djupare persongalleri hade kunnat ge serien högre betyg.

Favoritkaraktärer:
Hikaru (Oshinari Shugo): Som vanligt i doraman så innehar Shugo en biroll som knappt syns över huvud taget. Men så fort han visas i bild höjs nivån omedelbart. Hans sammanbitenhet kväver allt i närheten, och i slutet tillåts karaktären äntligen blomma ut. Att Hikaru, trots sina få scener, lyckas etsa sig fast i minnet är ett tecken på vilken hög nivå Oshinari Shugos skådespeleri ligger på.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: Softsubs finns på D-Addicts.
För dig som gillar: att bli varmt välkommen, Dom Perignon, backslick och tjusiga men sliskiga herrar i kostym.

Fler bilder:

Några av värdarna på Romeo.

Värden Seiya (Kitamura Kazuki) med en betydelsefull kund.

Ryosukes bundsförvanter.

Oshinari Shugo som Hikaru.

SUMIRU

Varning: Läs inte detta om du inte har sett Anmitsu Hime 1 – spoilers kan förekomma!

Anmitsu Hime 2
(Princess Anmitsu 2)

Originaltitel: あんみつ姫2
Visades: 2009
Sågs av mig: Juli 2009
Avsnitt: 1
Skådespelare: Inoue Mao, Uchida Asahi, Imai Yuki m.fl.
Genre: Komedi, familj, au.
Slutlåt: Inoue Mao & Nakagawa Shoko – Diamonds

Handling: Sedan sist har prinsessan Anmitsu gjort det till en vana att smita ut i sitt kungadöme tillsammans med sin vapendragare Amagurinosuke. Men än har hon inte varit utanför landsgränserna. En dag får hon dock av en tillfällighet veta att Amagurinosukes mamma, som alla trodde var död, egentligen lever – fast i ett annat kungadöme, långt borta. Anmitsu, som vet att Amaguri saknar sin mamma innerligt, ger sig därför ut på den långa vandringen för att hitta henne. Men det som väntar är ett kungadöme i upplösningstillstånd, där invånarna lever i skräck för skatteindrivarna.

Kommentar: Anmitsu Hime 2 är lite mörkare än föregångaren. Befolkningen lever i ordentlig misär och Anmitsu i sina glittrigt färgglada kimonos får därför ett knivigare problem att sätta tänderna i. Jag trodde att 2:an skulle vara en direkt fortsättning av föregångaren, med samma kärleksintresse – men där blev jag riktigt besviken. Istället tutas Anmitsu ihop med en mystisk piratliknande man som inte släpper många ord över läpparna. Detta får mig att sänka betyget – det känns ju som att Anmitsu Hime-serien är ett typexempel på att förespråka ”den enda kärleken”, och nu frångår sina principer. Men som vanligt är det lika uppiggande som Dextrosol och lika gulligt som en nyfödd kattunge.

Personligt betyg:
Personligt betyg: (den har växt på mig)

Sub/releasegrupp: SARS Fansubs.
För dig som gillar: rislampor, Inoue Maos genuint oemotståndliga söthet och (återigen) transvestitgeishor.

Fler bilder:

Inoue Mao iklädd rollen som Anmitsu Hime. Otroligt tjusiga dräkter! ^^

Är grymt avundsjuk på denna kimono! Rött och prickar! <3

Hayashi raisu

Nu blir det ytterligare lite mer ”känd från”-rader här i början, eftersom följande jdrama bjuder på en imponerande rollista. För omväxlings skull tänkte jag använda mig av en punktlista.

• En av tre huvudroller intas av Arashis Ninomiya Kazunari. Här på bloggen har vi kunnat läsa om honom i Yamada Taro Monogatari. Han hade också en liten gästroll i första avsnittet av Maou.
• Nishikido Ryo är medlem av jpopgrupperna Kanjani8 och NEWS, och hade en av de viktigaste rollerna i Last Friends.
• Toda Erika är en välkänd skådespelerska, som haft roller i Nobuta Wo Produce, Liar Game och Code Blue.
• Ryo har varit med i filmerna Welcome To The Quiet Room och Alive, och jdramat Code Blue.
• Vi har sett Kiritani Kenta i Rookies, samt som gäst i Kurosagi och 1 Pound no Fukuin.
• Ruysei no Kizuna får finbesök av sångerskan Nakashima Mika, vars låtar spelats i bland annat jdramat LIFE.
• Dessutom träffar vi på söta Morishita Aiko, Makotos fjortismamma från härliga Ikebukuro West Gate Park! Här spelar hon en smått annorlunda roll, men med samma koncept i behåll.

Ryusei no Kizuna
(Bound by Shooting Stars)

Originaltitel: 流星の絆
Visades: 2008
Sågs av mig: Juli 2009
Avsnitt: 10
Skådespelare: Ninomiya Kazunari, Nishikido Ryo, Toda Erika, Ryo, Kaname Jun, Miura Tomokazu m.fl.
Genre: Mysteriedrama, komedi.
Öppningslåt: Arashi – Beautiful Days.
Temalåt: Nakashima Mika – ORION.

Handling: En natt för fjorton år sedan smiter de tre syskonen Ariake ut från familjehemmet för att se på fallande stjärnor. När de återvänder hem några timmar senare hittar de sina föräldrar brutalt mördade. Det finns inga ledtrådar om vem gärningsmannen är, och syskonen svär på att leta upp och hämnas förövaren när de växer upp. Fjorton år senare har de jobb och lever ett till synes normalt liv, men jagas samtidigt av skuggan av sitt förflutna. Det har blivit dags att hämnas.

Kommentar: Ryusei no Kizuna är ett jdrama av skaparna bakom Ikebukuro West Gate Park, som är ett av de mest fascinerande draman jag sett. Precis som i IWGP så möts vi av blodigt allvar mixat med småsvart humor – och där IWGP frodas i underliga karaktärer, har Ryusei no Kizuna tagit ett kvalitetskliv rakt uppåt. Det är faktiskt helt och hållet bra, konstant. Antingen frestas vi med japanska Hayashi rice-måltider, eller så dras vi med på svindlarhistorier i komiska miniformat. Jdramat är dock inte lika mörkt som det hade kunnat vara – på både gott och ont. Oförutsägbar humor låts ta plats istället för det rågråa dis som hade kunnat sänka sig över avgatornas restauranger. Ibland lyckas dock spänningen bli grymt olidlig och hjärtat pulserar i otakt under täcket.

Favoritkaraktärer:
Ariake Koichi (Ninomiya Kazunari): Det är en hel del som puttrar i Koichis känslogryta, men det hela visas på ett smakfullt, subtilt och taktiskt smart sätt. Han är varken överdrivet mordisk eller alltför mesig. Till skillnad från Nishikido Ryos rollkaraktär (Taisuke) får rollen komma till sin rätt tidigt, medan Nishikido exploderar först i sista (vilket han visserligen gör riktigt bra).

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:
Personligt betyg temalåt:

Sub/releasegrupp: SARS Fansubs.
För dig som gillar: spejsade sidohistorier, mat, gåtor och syskonkärlek.

Syskonen Ariake, från vänster Taisuke (Nishikido Ryo), Koichi (Ninomiya Kazunari) och Shizuna (Toda Erika).

RABU

Allas älskade Inoue Mao (från Hana Yori Dango-serien, First Kiss och Hana Ikusa) spelar huvudrollen i gulliga familjedramat Anmitsu Hime. Sin motpart hittar hon i söta Koide Keisuke, som hade en av huvudrollerna i Rookies. Han var också med i Gokusen 2 och Nodame Cantabile. Huvudrollerna har således bra serier i bagaget. I en mindre roll ser vi också Waki Tomohiro, från Gokusen, Gokusen 2, Gokusen 3 och Maou.

Anmitsu Hime
(Princess Anmitsu)

Originaltitel: あんみつ姫
Visades: 2008
Sågs av mig: 10 juli 2009
Avsnitt: 1
Skådespelare: Inoue Mao, Koide Keisuke, Morisaki Ei m.fl.
Genre: Komedi, familj, au.
Slutlåt: Inoue Mao & Nakagawa Shoko – Diamonds

Handling: I Bitterljuva landet är det dags för prinsessan och tronarvingen Anmitsu att utse en prins att i framtiden styra landet med. Anmitsu avskyr dock de tänkbara alternativen, och flyr palatset genom en brunn till staden. Där går hon ut på jakt efter kärleken – lyckligt omedveten om att en hel armé av elaka Salt-krigare är ute efter att kidnappa henne. Av en slump träffar hon Konfetti-gänget- en grupp föräldralösa barn som måste stjäla för att få ihop till ett mål mat. Anmitsu bestämmer sig för att försöka hjälpa dem på rätt bana, men gängledaren Sembe tycker att hon inte ska lägga sig i deras liv.

Kommentar: En klassisk saga om rik möter fattig, men omtwistad med dekorerade rullskridskor och engelskalärare med Bröderna Fluff-frisyr. Inoue Mao är söt som alltid, men uppiffad med gulligt japanska prinsesskläder. Egentligen är allt med detta specialjdrama sött, japanskt, gulligt, barnsligt och sockervaddsindränkt. Därför blir man lite förvånad när de drar fram knivar och svärd, men till och med i familjeserier behövs det lite drama. Nåväl, för att avrunda – ett riktigt feel good-drama som värmer det mest cyniska hjärta.

Favoritkaraktärer:
Kasutera Fujin (Natsuki Mari): Den überbrittiska (japanska) engelskaläraren som bokstavligt talat ploppar ut ”RABU”-budskap i tid och otid.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: SARS Fansubs.
För dig som gillar: pojkaktiga prinsessor, kostymdraman, transvestitgeishor och kärlek.

Go, Nikogaku! Go!

En massa jdrama-tittande har sommarlovet bjudit på, men inte många uppdateringar. Förhoppningsvis finner jag orken att småbomba bloggen lite, och det här blir en mitt-i-natten-start. Dagens drama heter ”Rookies”, där en hel mängd skådespelare känns igen – men framför allt dessa: Sato Ryuta och Fukiishi Kazue (båda från Bambino! – den senare kan du även se i filmen Chakushin Ari), Koide Keisuke (från Gokusen och Nodame Cantabile), Shirota Yu (Hanazakari no Kimi Tachi E), Nakao Akiyoshi (från Dragon Zakura) samt Sato Takeru (från Princess Princess D som jag alldeles precis skrev om).

Rookies

Originaltitel: ルーキーズ
Visades: 2008
Sågs av mig: Juni 2009
Avsnitt: 11
Skådespelare: Sato Ryuta, Ichihara Hayato, Koide Keisuke, Shirota Yu, Takaoka Sousuke m.fl.
Genre: Sport, komedi, skola, vänskap.
Slutlåt: GreeeeN – Kiseki

Handling: Efter att ha blivit sparkad från sitt förra lärarjobb, förväntar sig Koichi Kawato att aldrig mer bli anställd inom läraryrket. Till sin stora glädje får han dock anställning på Futakotamagawa-gymnasiet, som har problem med ett gäng elever – de före detta baseballspelarna. Efter ett storbråk stängdes skolans baseballklubb av, och spelarna lade istället sin energi på att röka, skolka och bråka. Kawato bestämmer sig för att med alla medel förändra dem – han vill återuppväcka baseballklubbens glansdagar och ta laget till den prestigefyllda turneringen Koshien. Men baseballklubbens före detta spelare har inget som helst intresse av det, och gör istället sitt bästa för att till varje pris göra sig av med Kawato.

Kommentar: Först och främst tänkte jag citera ett stycke ifrån min vanliga blogg, som skrevs strax efter att jag sett första avsnittet av Rookies:

”Jag borde sova. Men jag kan inte, för jag har sett första avsnittet av Rookies. Ett jdrama som tar sig an Gokusen-temat på ett lite sportigare vis. Ta mig fan det mest lovande första avsnitt av en dramaserie jag någonsin sett. Sådan jävla tension att man blir galen! Det känns som att spänningen kommer att hålla mig uppe hela natten. Får ont i magen av hur otroligt hög klass slagsmålsscenerna håller, och av att hela temat verkar cirkulera kring mitt drömtema: japanska high school-pojkar som slåss trots att de är bästa vänner (tänk Gokusen, och lite Hana Yori Dango-känsla om man tänker Tsukasa/Rui). Jag har haft konstant gåshud de senaste nittio minuterna av hur extremt bra skådis Shirota Yuu är. Inte nog med att han är så sjukjäkla sexig, och dessutom har en småelak roll i underbara Hanazakari no Kimitachi e -  här tolkar han Rookies mest intressanta rollkaraktär på ett så jävla fantastiskt vis!”

Det första avsnittet… det var helt otroligt. Jag tjuter av skratt i ena sekunden, börjar bita av mig naglarna i andra, och i tredje glömmer jag bort hur man andas. Nåja, lyckades det första avsnittet leva upp till de enorma förväntningarna det satte upp? Inte fullt ut, men nästan. Rookies var grymt givande rakt igenom, där mina skrattmuskler fick sig en rejäl omgång. Men framför allt var allvaret högklassigt. Mikoshiba Torus tårar känns äkta, Shinjo Keis slag känns rätt in i magen – fan, jag tar till och med åt mig av Kawatos predikningar om hur man måste ha en dröm för att kunna leva. Klichéer så det dryper om det, men samtidigt… det är ju så det är. Och just dessa killar verkar behöva höra dessa klyschor – och dra till med en käftsmäll när man ändå håller på.

Rookies är rätt uppenbart en stor flirt med det fantastiska Gokusen - problemungar som blir uppläxade av fånig lärare med svart bälte i diverse kampsporter. Släng på ett lager baseballkepsar och ös över lite mer testosteron, så har du Rookies i ett nötskal. Men Rookies står på egna ben och gör sin egna grej av det. Och dessutom – just detta tema går väl inte att överdosera?

Favoritkaraktärer:
Kawato Koichi (Sato Ryuta): Kawato är raka motsatsen till Satos rollfigur i Bambino! - den vresige kocken som inte var den första som bangade för mobbing och oschyssta slagsmål. Här är han sjukt energisk, överpositiv och konstant speedad. Sato ÄR Kawato, och när han visar sin flinande, kritvita tandrad vet man inte om man älskar honom för hans envishet eller hatar honom för att han är så frenetiskt irriterande.
Shinjo Kei (Shirota Yu): Om inte detta inlägg övertygat nog, så bör man se avsnitt ett av Rookies bara för att beundra Shirota Yus överlägsenhet. Han är kungen, och han vet om det.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: SkewedStudios och TimeLesSub.
För dig som gillar: dumhumor, killar i lustiga frisyrer, Colgateleenden, saker som går sönder, förvirrande baseballregler.

Fler bilder:

Rookies-gänget.

Stört snygga Shirota Yu i full mundering…