Battle Royale: Requiem

Varning: Läs inte detta om du inte sett föregångaren Battle Royale, då spoilers kan förekomma.

Battle Royale: Requiem

Originaltitel: バトル・ロワイアルＩＩ　【鎮魂歌】
Också känd som: Batoru Rowaiaru tsu: Rekuiemu
Gjord: 2003
Sågs av mig: Första gången i slutet av 2007, återigen i november 2009
Skådespelare: Fujiwara Tatsuya, Oshinari Shugo, Maeda Ai, Sakai Ayana, Takeuchi Riki m.fl.
Genre: Skräck, action.
Land: Japan.

Handling: Det har gått tre år sedan Nanahara Shuya lyckades lämna ön där hans klasskamrater avrättades en efter en. Nu är han ledare för terroristgruppen Wild Seven, som med alla medel tänker protestera mot de vuxnas sätt att hantera Japans samhälleliga kollaps. När terrorismen kulminerar i en World Trade Center-inspirerad attack, tillsätter dock Japans ledning en ny version av Battle Royale: BR act II. En ny klass blir utvald, och skickas ut i ett kallblodigt krig på en ö som Wild Seven har tagit i besittning. De 42 klasskamraterna får tre dagar på sig att döda Nanahara Shuya, annars kommer samtliga av dem att avrättas.

Kommentar: Battle Royale: Requiem har nästan lämnat skräckgenren totalt (med undantag av vilt sprutande blod), och handlar mer om action och allmänt pang-pang. Om Battle Royale kändes ofokuserad, är efterföljaren ett stort oregerligt nystan av kaos. Krigsscenerna är alldeles för utdragna och meningslösa – de bringar knappt fram några känslor eftersom det är omöjligt att lära känna 42 personer på 133 minuter. Den största ljuspunkten i filmen är Oshinari Shugo – i mina ögon världens bästa skådespelare som ger allt i alla situationer. Han kommunicerar ut rent ungdomligt hat och livsfrustration som ingen annan gjort förut. De tjugo sista minuterna lyser filmen upp, men i övrigt är det mest som namnlöst människoslakteri.

Personligt betyg:

Neighbor no. 13

Woah, länge sedan jag skrev ett filminlägg!

Neighbor no. 13

Originaltitel: 隣人13号
Gjord: 2005
Sågs av mig: September 2009
Skådespelare: Oguri Shun, Nakamura Shido, Hirofumi Arai, Yumi Yoshimura.
Genre: Skräck.
Land: Japan.

Handling: Murasaki Juzo är nyinflyttad i ett lägenhetskomplex och bor på nummer tretton. Rakt ovanför honom bor hans våldsamma överordnade Akai, som aldrig går miste om ett tillfälle att mobba Juzo. Detta triggar igång gömda känslor inom Juzo, och någonting förändras – hans kropp är inte längre bara hans egen, och det kommer Akai få betala för.

Kommentar: Min pojkvän tyckte att det här var den konstigaste (och sämsta) film han någonsin sett. Och nog är den väl i stånd att förvandla en till ett frågetecken vid vissa tidpunkter, men den är inte i klass med den förvirring som till exempel Izo inbringar. Men den är också skrämmande effektiv på att vara brutal och krypande, och lyckas med konststycket att vara kortfattad på ett långdraget vis. En rakt igenom underligt läskig film som man inte vet om man gillade eller inte.

(PS: Vet inte om jag någonsin sett Oguri Shun snyggare än så här…)

Personligt betyg:

Ichi the Killer

Väldigt klent med uppdateringar på senaste tiden, jag vet! Varit mycket med tentor och grupparbeter i skolan. Förra inlägget råkade jag publicera utan bilder, och inte ens färdigskriven – men det fixade jag till idag. Tänkte uppdatera ännu lite mer nu när jag ändå är på gång.

Ichi The Killer

Originaltitel: 殺し屋１
Gjord: 2001
Sågs av mig: Februari 2009
Skådespelare: Asano Tadanobu, Tsukamoto Shinya, Omori Nao, Sun Alien m.fl.
Genre: Skräck, yakuza.
Land: Japan.

En svårbeskriven och groteskt våldsam film där vi stöter på yakuzamedlemmen Kakihara med ihopsydda hål i vardera kind, och seriemördaren Ichi som med ett sylvasst knivblad fäst på hälen delar människor på mitten. Om du gillar filmer med svårförstådd handling, gastkramande tortyr och hav av inälvor så är Ichi the Killer som gjord för dig – annars, nja… kanske inte.

Betyg:

Death Note

Jag upptäckte precis att jag hade skrivit om den första Death Note-filmen, utan att publicera. Så det som står är alltså skrivet för flera månader sen:

Med anledning av L – Change The WorLd som gick upp på de japanska biograferna tidigare i år, bestämde jag mig för att se om Death Note live action-filmerna. Ibland när jag säger att jag faktiskt gillar Death Note-filmerna, så brukar anime-otakus bli lite småsura över att jag inte ens sett animen. Anledningen till att jag nämner detta är att ni nu vet var ni har mig inför dessa recensioner – jag har alltså inte sett animen och kan därför inte jämföra live action-filmerna med den. Istället är Death Note live action-filmerna någonting förbehållslöst och, i mina ögon, ganska spännande.

Death Note

Originaltitel: デスノート
Gjord: 2006
Sågs av mig: November 2007, återigen 19 augusti 2008 och sen igen i januari 2009.
Skådespelare: Matsuyama Kenichi, Fujiwara Tatsuya, Toda Erika m.fl.
Genre: Thriller, övernaturlig.
Land: Japan.

Handling: Polisstuderande Lights liv tar en kraftig vänding när han av en slump kommer över en till synes oskyldig anteckningsbok. Det visar sig dock att om man skriver in en persons namn i boken, kommer personen i fråga att dö i en hjärtattack. Light börjar snabbt utnyttja anteckningsbokens krafter – och hundratals dömda brottslingar blir hans första offer. Snart har han hela världens poliskårer efter sig, men hans största fiende blir L – en mystisk detektiv som gör allt för att försöka knäcka massmördarens dödarsvit…

Kommentar: Intressant med en film som jämsides följer både antagonisten och protagonisten – och där man egentligen inte vet vem som är vad. Med smart logik och intressanta händelseutvecklingar är det väldigt lätt att sugas in i den spännande historien. Ibland blir B-känslan aningen påtagande – framför allt då dödsguden Ryuk framträder. Japan har, trots sin teknikhets, aldrig riktigt förstått det där med specialeffekter och verklighetstrogenhet… Men kan man bortse från det, vilket man för sin egen skull borde lära sig göra, så har man en riktigt bra film framför sig.

Personligt betyg:

Ringu 2

Hemkommen efter en vecka i Borlänge på Peace & Love-festivalen, där det var hur roligt som helst. Jag drog dock på mig en förkylning och har varit sjuk de senaste dagarna, till fördel för filmtittande kanske?

Ringu 2
(The Ring 2)

Originaltitel: リング2
Gjord: 1999
Sågs av mig: Juli 2008
Skådespelare: Nakatani Miki, Sato Hitomi, Fukada Kyoko m.fl.
Genre: Skräck, thriller.
Land: Japan.

Handling: Ringu 2 utspelar sig ganska snart efter trilogins första film, Ringu. Takano Mai börjar söka efter svar på gåtan om den ödesdigra videofilmen när professor Takayama Ryuji hittas död efter att ha sett den. Samtidigt har Sadakos lik obducerats, och autopsin visar att hon levt 30 år instängd i en igenmurad brunn…

Kommentar: Den kronologiskt sett förlösande sista delen i Ringu-trilogin, är sin uppgift till trots den film som förvirrar allra mest. Jag kommer på mig själv med att sitta som ett frågetecken, utan att förstå hur saker hänger ihop eller vad de ens har för betydelse för historiens utveckling. När jag sedan dessutom somnar två gånger under filmens gång går det inte att låta bli att erkänna Ringu 2 som ett ganska misslyckat försök till skräckfilm…

Personligt betyg:

Ringu 0

Såg precis Ringu 0 – föregångaren till Ringu. Den gjordes dock senare, men ger bakgrunden till Ringu.

Ringu 0 Basudei
The Ring 0 Birthday

Originaltitel: リング0 バースデイ
Gjord: 2000
Sågs av mig: Juni 2008
Skådespelare: Nakama Yukie, Tanabe Seiichi, Aso Kumiko, Masako m.fl.
Genre: Skräck, thriller, drama.
Land: Japan.

Handling: Yamamura Sadako försöker fly sitt förflutna och sina okontrollerbara mystiska krafter genom att integrera sig i ett teatersällskap i Tokyo. De andra i sällskapet tycker dock att hon är underlig, och spekulerar i varför mystiska saker har hänt sedan hon dök upp. När sedan huvudaktrisen utan förklaring plötsligt dör, och Sadako tillträder rollen i hennes ställe, misstänker omgivningen att Sadako är den skyldiga.

Kommentar: Sadako, som i Ringu var huvudantagonisten har nu gjort en tvärvändning och blivit den vi sympatiserar med. Ringu 0 är inte lika skräckorienterad som Ringu försökte vara och lyckas därför vara mycket mer intressant, dramatisk och engagerande. Delvis är filmen en uppvisning i grupptrycksraseri, och häxjaktskritiseringen är ett faktum. Nakama Yukie (som vi tidigare sett i bland annat Gokusen) visar ytterligare sin bredd inom skådespelaryrket – här som skrämmande men skör japansk-skräckfilmsflicka-med-långt-svart-hår. Filmen besvarar, trots att det är Ringus bakgrundshistoria, inte alla frågetecken, men historien håller hög klass och är intressant rakt igenom. Kvalitetsskillnaden filmerna emellan märks tydligt – men skräckfilm, det är det inte.

Personligt betyg:

Ringu

Jag vet att jag är den enda över 12 år som inte har sett varken The Ring eller det japanska originalet, Ringu. Häromdagen gjorde jag dock slag i saken och såg den sistnämnde. Ha!

Ringu
(The Ring)

Originaltitel: リング
Gjord: 1998
Sågs av mig: Juni 2008
Skådespelare: Matsushima Nanako, Sanada Hiroyuki, Otaka Rikiya m.fl.
Genre: Skräck, thriller.
Land: Japan.

Handling: Ryktet säger att alla som ser en speciell film kommer att dö om precis sju dagar efter man har sett den. Journalisten Asakawa Reiko vill undersöka fenomenet och kommer över videobandet. När hon ser det börjar underliga saker att inträffa och hon har bara en vecka på sig att förhindra sitt grymma, till synes oundvikliga öde…

Kommentar: Medan de vänner jag såg filmen med tyckte att den hade en enorm B-känsla över sig, stördes inte jag av detta. Däremot känns det som att filmen har en alltför lång upptrappning, och det dröjer länge innan någonting man skulle kunna kalla skräckinjagande börjar komma krypande. En helt okej historia, men taffligt och ineffektivt framförd.

Personligt betyg:

Chakushin Ari

Jag fick ett ryck häromdagen och bestämde mig för att se alla de där mainstream japanska skräckrullarna som florerar. Vi börjar med Takashi Miikes Chakushin Ari.

Chakushin Ari
(One Missed Call)

Originaltitel: 着信アリ
Gjord: 2003
Sågs av mig: Juni 2008
Skådespelare: Shibasaki Kou, Tsutsumi Shinichi, Fukiishi Kazue m.fl.
Genre: Skräck, thriller.
Land: Japan

Handling: Flera ungdomar omkommer, och den enda ledtråden till orsaken till dödsfallen är att de alla mottagit ett telefonsamtal från sin egen mobiltelefon – där de hör sin egen röst sekunderna innan de dör. Flera i Yumis bekantskapskrets drabbas, och hon ger sig ut på en förtvivlad jakt efter den, eller det, som satt igång telefonmorden.

Kommentar: Innehåller det mesta en japansk skräckfilm brukar innehålla – långt svart hår, krypande händer och någon form av elektronik. Om det senare är en inhemsk kritik mot prylgalenheten som Japan härjas av, vet jag dock inte. Men det är inte alltid de två förstnämnda sakerna garanterar succe. Regissören Takashi Miike misslyckas dock sällan, och det här är inget undantag. Jag sitter konstant på nålar i mitt nersläckta rum, och skickar med jämna mellanrum skräckslagna blickar mot väggen bakom mig. När sedan upplösningen anländer, trappas spänningen upp och mitt täcke får tjäna som fästning mot omvärlden. När sedan filmen är slut, sitter jag med uppdragna ben kvar ett tag och försöker få de kalla kårarna längs ryggraden att försvinna.

Personligt betyg:

Alive

Nu var det länge sedan jag uppdaterade, fy skäms på mig. Så här kommer lite om en film av Kitamura Ryuhei.

Alive

Gjord: 2002
Sågs av mig: Maj 2008
Skådespelare: Hideo Sakaki, Ryo, Koyuki, Shun Sugata, Erika Oda m.fl.
Genre: Action, science fiction, skräck, thriller.
Land: Japan

Handling: En dödsdömd fånge överlever den elektriska stolen, och får chansen att överleva om han skänker sig till ett experiment på obestämd framtid. Han hamnar i ett isolerat rum med en våldsam mördare, och experimentet tar fart. Det fångarna dock inte räknat med, är att experimentet kanske är värre än döden.

Kommentar: Efter den stämningsfulla, obehagliga inledningen hoppades jag att skulle vara samma anda filmen igenom. Det är som upplagt för att utnyttja människans skräck för bevakningskameror och buggning, men på något vis sjabblas detta bort och handlingen faller pladask ihop och blir till vad det är – en händelselös film utan vidare ljussättning. När det mot slutet äntligen eskalerar i någonting, inspireras huvudpersonen av The Matrix och gör volter i den uppenbarligen icke så klaustrofobiska cellen. Det är inte coolt någonstans, eftersom specialeffekterna ser ut att vara tagna ifrån Windows Media Player cirka 1998. Ryo och Hideo Sakaki gör dock, i kontrast mot resten av filmen, ett bra jobb och är de enda behållningarna vi möts av.

Personligt betyg:

Shinobi: Heart under blade

Yay, ninja-action!

Shinobi
(Heart Under Blade)

Gjord: 2005
Sågs av mig: 22:a april 2008
Skådespelare: Nakama Yukie, Odagiri Joe, Tomoka Kurotani, Erika Sawajiri, Sakaguchi Tak m.fl.
Genre: Ninja, kärlek, action, historisk.
Land: Japan

Handling: I 1600-talets Japan rivalerade två mäktiga ninjaklaner, med övernaturliga förmågor, mot varandra. De respektive ledarnas barnbarn är dock inte fiender, utan älskare. När landets härskare befaller de båda klanerna att slåss till sista man, måste kärleksparet göra ett svårt val – att välja mellan sin älskade eller sin klan.

Kommentar: Som en japansk blandning av Romeo och Julia och Hero, med kreativt innovativa ninja-kablaam-scener som man aldrig önskar ska ta slut. Det visuella och våldsamma har gjort att kärlekshistorien kommer i skymundan, men det gör inte mig någonting alls. För egentligen vill jag bara fortsätta se Yasha-maru snärta skiten ur allt och alla som kommer i hans väg. Och inte att förglömma: Nakama Yukie, allas vår gangsterlärare i Gokusen, har bytt yrke och blivit ögondödarninja!

Personligt betyg: