Bwahahahaha!

Nu, mina damer och herrar, kommer en uppdatering om en anime-serie! Det är inte ofta jag behandlar ämnet anime på min blogg, då den är mest inriktad på jdrama och japansk film, men när jag väl ”tvingas” till att se anime så dyker såklart det upp här. Denna gång är det Bleach som fått klorna i mig, och nedanstående recension behandlar säsong ett (avsnitt 1-20).

Bleach

Originaltitel: ブリーチ
Visades: 2004-
Sågs av mig: Februari-mars 2009
Antal avsnitt: 20
Röster: Masakazu Morita, Fumiko Orikasa, Hiroku Yasumoto, Yuki Matsuoka m.fl.
Genre: Anime, action, martial arts, shounen, fantasy, komedi.
Öppningslåt: ORANGE RANGE – * ~ Asterisk
Slutlåt (1-13): Rei Fu – Life Is Like A Boat
Slutlåt (14-20): Home Made Kazoku – Thank You!

Handling: I en parallell värld till vår – Soul Society – härjar dödsgudarna. De åker till jorden för att hämta döende själar, och för att skydda världen från hollows. Kurosaki Ichigo har sedan barnsben kunnat se de döda, och vid historiens början upptäcker han att även dödsgudarna är synliga för honom. När han och hans systrar blir attackerade av en hollow, kommer dödsguden Kuchiki Rukia till undsättning. Hon blir dock skadad och tvingas ge sina krafter till Ichigo. Men Ichigos själstyrka visar sig vara starkare än någon kunde anat, och han kastas motvilligt in i en dödlig kamp mot de onda.

Kommentar: Det är imponerande att se hur allvar och humor, action och fånerier, svärd och hårspännen kan blandas på ett naturligt, och mycket lyckat, sätt. Historien utvecklas med tiden till att bli allt djupare, men mitt i all tragik och spänning finns en stor dos charm och värme. Det är dock mot slutet av säsong ett som det verkligen blir intressant, eftersom historien får konsistens och visar att den verkligen går att bygga vidare på. Huruvida jag ska orka fokusera mig i ytterligare 200 avsnitt, återstår dock att se…

Favoritkaraktärer:
Kurosaki Ichigo: Röstskådespelaren förtjänar all cred han kan få – Ichigos stämma förgyller serien med sin enorma sexig- och trovärdighet (till skillnad från bröst-donnan Orihime Inoue som låter som ett påsatt gossedjur närhelst hon öppnar munnen).
Kuchiki Rukia: En av de få tjejer i denna serie (och många andra animeer samt jdraman) som inte tjänar som våp och bihang. Rukia är kall, hård och cool, och besitter vad som måste vara den jobbigaste luggen någonsin.
Yuichi Shibata: även kallad Papegojan – medverkar bara i ett par avsnitt men lämnade ett litet kloavtryck i mitt hjärta med sin sorgsna och bortkomna röst.

Betyg:
Betyg öppningslåt:
Betyg slutlåt (Rei Fu):
Betyg slutlåt (Home Made Kazoku):

Vall St.

Det verkar vara i stort sett omöjligt att få tag i bilder från den animerade Hana Yori Dango-filmen, så jag snodde en från vanliga animen till min sedvanliga introruta:

Hana Yori Dango The Movie
(Boys Over Flowers The Movie)

Originaltitel: 花より男子
Också känd som: Hanadan
Gjord: 1997
Sågs av mig: 28:e februari 2008
Röster: Maki Mochida, Naoki Miyashita, Kouji Yamamoto m.fl.
Genre: Anime, shōjo.
Land: Japan.

Handling: Hana Yori Dango the Movie har en alternativ tidslinje till animeserien, vilket betyder att man får nollställa sig själv angående vad man vet om karaktärerna. Huvudkaraktärerna har nu samlats i New York för att sätta upp en dansföreställning. Domyouji är danscasanova medan de övriga huvudkaraktärerna har tilldelats diverse sysslor. Tsukushi har hamnat med en städhink i hand, men med en dröm om att en dag bli en Broadwaystjärna.

Kommentar: Denna halvtimmes långa ”film” med diverse pinsamma dansinslag är ingenting annat än meningslös. De har bytt ut Ruis fiol till saxofon och piano och Domyoujis macho personlighet har runnit ner i gatstenen, men det är ungefär allt som händer. Och så är de ju ett antal japaner i New York utan någon som helst förklaring. Klart förvirrande, men ingenting att bry huvudet med. Just när man tror att filmen ska få en twist, tar den slut. Ungefär som att de tappat bort 40 minuter bara sådär. Filmen känns som en ursäkt att få plåga stackars Hanadan-nördar med närbilder på Tsukushis osmakligt trikåklädda skrev.

Personligt betyg:

Shinjirarenai!

Idag såg jag klart Hana Yori Dango-animen, trots mitt (i stort sett) obefintliga anime-intresse.

Hana Yori Dango
(Boys Over Flowers)

Originaltitel: 花より男子
Också känd som: Hanadan
Visades: 1996 – 1997
Sågs av mig: Februari 2008
Antal avsnitt: 51
Röster: Maki Mochida, Naoki Miyashita, Kouji Yamamoto m.fl.
Genre: Anime, shōjo, romantik, mobbing, vänskap.
Öppningslåt: Kikuta Tomohiko – Futsuu no Nichiyoubi
Slutlåt (1 – 32): Kikuta Tomohiko – Kenka no Atode
Slutlåt (33-51): CaYOCO – Todou Kana

Handling: På rikemansskolan Eitoku Gakuen regerar fyra pojkar som kallas för F4. På grund av att de är enormt välbärgade får de en väldig makt på skolområdet, och alla aktar sig för dem när de kommer gående. Alla utom arbetarklassflickan Makino Tsukushi, som blivit less på deras översittarattityder. När hon gjort sig till fiende till dessa pojkar, upptäcker hon att hon fallit pladask för en av dem – Hanazawa Rui. Och gruppens ledare, Domyouji Tsukasa, verkar till Tsukushis förtret mer än lovligt intresserad av henne…

Kommentar: När man i ungefär avsnitt 3 kommit över den usla kvaliteten på den VHS-rippade serien så blir Hana Yori Dango-animen riktigt fängslande. Jdramat med samma namn är mitt favoritjdrama of all time, vilket är anledningen till att jag ens försökte ta mig igenom animen. Efter första avsnittet var jag nära att sluta se, men av ren tristess fortsatte jag. Vilket jag är väldigt glad över idag. Animen är ganska okonventionellt tecknad, med blaskigt gulnande dekor och oinspirerande miljöer – istället sugs man in av den fantastiska historien.

Animen är föga förvånande ganska olik jdramat. Det är samma huvudhistoria, men det är många saker som skiljer sig åt mellan de båda. Bland annat har jdramat uteslutit några av de större bikaraktärerna – Tsukushis vänner Kazuya-kun och Makiko-chan. Trots att jag blev förtjust i den förstnämnde så förstår jag varför de inte är med i jdramat – deras roller för inte historien direkt vidare. En annan ganska stor förändring är Tsukasas mammas roll i det hela. I jdramat introducerades hon mycket tidigare, och var dessutom ännu elakare – hennes roll var mycket större. Detta bidrog till att jdramat enligt min uppfattning är mörkare.

Karaktärernas personligheter är sig i stort sett likadana i jdramat och animen. Huvudkaraktären Makino känns som den största skillnaden – i animen känns hon halvt om halvt oförskämd och långt ifrån lika sympatisk. Trots detta är hon charmig, men jag föredrar Inoue Maos version. Tsukasa i animen är mer skräckinjagande och stalker-inriktad, mer okontrollerbar. I jdramat kändes han dock djupare, eftersom det var svårare att läsa hans känslor. Dessutom hade han konstant en aura av ungdomlig frustration och rotlöshet kring sig.

Hur som helst så är Hana Yori Dango-animen en riktigt bra anime. Intressanta karaktärer och händelseutvecklingar tampas med intriger, starka känslor och en lagom dos humor och ilska.

Favoritkaraktärer:
Domyouji Tsukasa: På något vis den pojkvän jag alltid önskat mig – hård och elak, men trogen till döds, och innerst inne väldigt känslig.
Hanazawa Rui: Väldigt bra porträtterad i animen. Mystisk och varken genomgod eller genomond.
Kazuya Aoike: Det går inte att inte bli kär i hans konstanta ”Tsukushi-chan!!”-utrop som utstötes i tid och otid.

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:
Personligt betyg slutlåt (1):
Personligt betyg slutlåt (2):

Fler bilder:

Den snygga DVD-boxen.

Tsukushi och Domyouji (från mangan, inte animen).

 

Skivomslaget till det officiella soundtracket för säsong två av jdramat har en söt bild från mangan på framsidan.

Takayuki-kun

Jag blev rekommenderad denna anime av min kompis Robin, och trots att jag inte egentligen gillar anime så föll jag för denna.

Kimi ga Nozomu Eien
(The Destiny You Desire)

Originaltitel: 君が望む永遠
Också känd som: KgNE, Kiminozo, Kimibou.
Visades: 2003 – 2004
Sågs av mig: Hösten 2007.
Antal avsnitt: 14
Röster: Kisho Taniyama, Minami Kuribayashi, Chiaki Takashi m.fl.
Genre: Anime, romantik, tragedi.
Öppningslåt: Minami Kuribayashi – Precious Memories
Slutlåtar: Minami Kuribayashi – Rumbling Hearts, Minami Kuribayashi – Hoshizora No Waltz, MEGUMI – Kimi ga Nozomu Eien.

Handling: Kimi ga Nozomu Eien behandlar ämnen så som skuld, triangeldraman och plikt, men även vänskap. Takayuki dras mellan vännerna Haruka och Mitsuki, som båda är kära i honom. Serien kretsar kring hans plikt- och skuldkänslor till de båda tjejerna, och hans obeslutsamhet vad gäller att välja en av dem.

Kommentar: Den här serien kan få en totalt nedbruten. Jag grät efter nästan varje avsnitt, på grund av att den var så otroligt sorglig och vacker. Jag skulle inte rekommendera den till alltför känsliga personer, då den berör alldeles för mycket för att kunna vara hälsosamt.

Favoritkaraktärer:
Haruka Suzumiya

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:
Personligt betyg slutlåt (Rumbling Hearts):
Personligt betyg slutlåt (Hoshizora No Waltz):
Personligt betyg slutlåt (Kimi ga Nozomu Eien):

Sailor Planet Attack!

Den tredje säsongen.

Bishojo Senshi Sailor Moon S
Pretty Guardian Sailor Moon S

Originaltitel: 美少女戦士セーラームーン S
Också känd som: Sailor Moon, Sailor Moon Super
Visades: 1994 – 1995
Sågs av mig: Våren och sommaren 2007.
Antal avsnitt: 38
Röster: Kotono Mitsuishi, Aya Hisakawa m.fl.
Genre: Anime, chibi, romantik, magisk.
Öppningslåt: Moon Lips – Moonlight Densetsu
Slutlåt: Peach Hips – Tuxedo Mirage

Handling: Den tredje säsongens huvudfiende är en galen vetenskapsman som, istället för att suga ur människorna deras livsenergi, vill förstöra världen. Sailor Moon och de andra Sailor Senshi får hjälp av tre nya karaktärer att försöka stå emot denna besinningslöse fiende.

Kommentar: Min pojkvän ansåg att två och en halv säsong räckte alldeles nog, och därför slutade vi följa Sailor Moon i mitten av den tredje säsongen. Jag ska däremot se klart den då jag får tid någon gång. Historien börjar bli lite urvattnad, men fortfarande charmig och stundtals riktigt spännande.

Favoritkaraktärer:
Sailor Moon/Usagi Tsukino
Luna
Sailor Mercury/Ami Mizuno

Personligt betyg: ej sett klart
Personligt betyg öppningslåt (japanska): (nya framförare)
Personligt betyg slutlåt (japanska):

Burning-u Mandala!

Den första säsongen av Sailor Moon har naturligtvis en uppföljare.

Bishojo Senshi Sailor Moon R
Pretty Guardian Sailor Moon R

Originaltitel: 美少女戦士セーラームーン R
Också känd som: Sailor Moon, Sailor Moon Returns, Sailor Moon Romance, Pretty Guardian Sailor Moon Returns, Pretty Soldier Sailor Moon Returns
Visades: 1993 – 1994
Sågs av mig: Som liten, men återigen våren och sommaren 2007.
Antal avsnitt: 43
Röster: Kotono Mitsuishi, Aya Hisakawa m.fl.
Genre: Anime, chibi, romantik, magisk.
Öppningslåt: DALI – Moonlight Densetsu
Slutlåt: Ishida Yoko – Otomo No Policy

Handling: Ett djupdyk in i framtiden för Sailor-hjältinnorna, där nya fiender och karaktärer introduceras. Huvudfienden heter nu Black Moon Clan, som vill eliminera den blomstrande framtid som väntar Neo-Queen Serenity och Prince Endymion.

Kommentar: Sailor Moon R känns som en värdig fortsättning på första säsongen. I regel håller aldrig uppföljaren samma klass som det som kom först, och så är även fallet här. Säsong två är dock väl värd att se om man uppskattade den föregående.

Favoritkaraktärer:
Sailor Moon/Usagi Tsukino
Luna
Sailor Mercury/Ami Mizuno

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt (japanska):
Personligt betyg slutlåt (japanska):

Moon prism power, make up!

Den här bloggen är tänkt att vara ett slags utlopp för mina fangirlspazzes, mina känslor och tankar rörandes asiatiska draman, film, (lite anime) och också musik. Den kommer även fungera som ett arkiv för sådant jag sett och hört, eller kommande händelser. Varför, kan man ju fråga sig. De enkla anledningarna är att jag tycker om att sortera, hålla ordning på vad jag använder min tid till, och förstås därför att jag tycker att det är väldigt roligt. Jag kommer tillägna varje separat serie/film/band etcetera ett eget inlägg, av rena sorteringsskäl. Och så är det ju roligt med updates… typ.Vi börjar på den banan det hela tog fart, eller sats snarare. Som liten pyssling (tillsammans med ungefär alla andra i samma ålder) satt jag klistrad framför den anime-serie som visades på morgonarna: Sailor Moon. Det var länge mitt favoritprogram, men jag lyckades aldrig få någon överblick på serien på grund av att jag missade avsnitt och dylikt. Därför, över tio år senare, bestämde jag och min pojkvän oss för att återigen se Sailor Moon. Och det visade sig vara riktigt bra underhållning.

Bishojo Senshi Sailor Moon
(Pretty Guardian Sailor Moon)

Originaltitel: 美少女戦士セーラームーン
Också känd som: Sailor Moon, Pretty Soldier Sailor Moon
Visades: 1992 – 1993
Sågs av mig: Som liten, men återigen våren och sommaren 2007.
Antal avsnitt: 46.
Röster: Kotono Mitsuishi, Aya Hisakawa m.fl.
Genre: Anime, chibi, romantik, magisk.
Öppningslåt: DALI – Moonlight Densetsu
Slutlåt: Takamatsu Misae – Heart Moving

Handling: Usagi Tsukino är en fjortonårig skolflicka som en dag upptäcker att hon är en superhjältinna som heter Sailor Moon – som har magiska krafter. Tillsammans med fyra andra hjältinnor tvingas hon halvt motvilligt rädda världen från Queen Beryl som gör allt för att stjäla alla människors livsenergi. Förutom sina väninnor, har hon även den magiska katten Luna och sin stora kärlek Tuxedo Kamen-sama till hjälp.

Kommentar: Ingen missade Sailor Moon som barn. För många var det säkerligen inkörsporten till anime – detta var dock inte fallet med mig. Vad var det då som intresserade mig för Sailor Moon även i äldre dagar? Förutom att vara grymt nostalgiframkallande, så är Sailor Moon en riktigt rolig serie. Första säsongen bjuder på spänning, humoristiska fiender (Ban-Ban!) och en hel del ovisshet. De avslutande avsnitten för säsong ett är dessutom extremt spännande, och, får man säga det – djup.

Favoritkaraktärer:
Sailor Moon/Usagi Tsukino
Luna (och den feta katten förstås)
Sailor Mercury/Ami Mizuno
Ban-ban

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt (japanska):
Personligt betyg slutlåt (japanska):