Puzzle

Flickfavoriten Yamamoto Yusuke (den synska grabben i Hanazakari no Kimi Tachi E) spelar den lättflirtade Imamura Shinichi i Puzzle. Hana Kimi-kollegan Kimura Ryo (den söta Nanbe-kåta bögen i serien) spelar hans kompis. Huvudrollen innehar dock Ishihara Satomi, som jag nyligen såg i Voice.

Puzzle

Originaltitel: パズル
Visades: 2008
Sågs av mig: Augusti 2009
Avsnitt: 10
Skådespelare: Ishihara Satomi, Yamamoto Yusuke, Kimura Ryo och Nagayama Kento.
Genre: Mysteriedrama, komedi.
Slutlåt: Koda Kumi – Moon Crying.

Handling: Imamura Shinichi går på en respekterad pojkskola  med rykte om att bara ha smarta elever. När det en dag kommer en ny engelskalärare – Ayukawa Misako – till skolan, blir eleverna först förtjusta över att det är en ung, vacker kvinna – men bakom den inställsamma, fagra ytan ruvar ett självcentrerat monster, som dessutom inte kan ett ord engelska. I sin jakt på den lycka rikedom kan inbringa, släpar hon med sig Shinichi och två av hans kompisar på mysteriejakter där det alltid är något fuffens i görningen.

Kommentar: Det första som slår mig är hur lik Puzzle är Gokusen. Inte när det gäller bråkiga skolelever, eller handlingen över huvud taget – men humorn är densamma. Att sedan Ishihara Satomi (Ayukawa Misako – engelskaläraren i Puzzle) faktiskt liknar Nakama Yukie (Yamaguchi Kumiko – läraren i Gokusen) kan inte bara vara en tillfällighet. Det känns nästan som att Ishihara har adopterat Nakama Yukies rörelser och minspel. Båda två spelar dubbelspel av shizofrenikaraktär, där den ena personligheten är fånig och inställsam och den andra mördande seriös. I alla fall så får Gokusen-likheterna mig att gilla Puzzle. Kanske är det någon undermedveten Gokusen-ådra som vaknar till liv i mig.

I övrigt lyckas jdramat bjuda på en hel del kniviga deckargåtor, varvat med ett antal gapskratt. Det saknas dock  personlighetsutveckling hos samtliga karaktärer – särskilt hos de tre killarna. Trots att de syns i rutan nästan konstant, lär man inte känna dem alls. Att de sedan inte får några psykiska men av att det alltid sker två-tre mord i närheten av dem, är också ett mysterium. Men om man sätter seriens psykiska trovärdighet åt sidan, så har serien en stor behållning: Ishihara Satomi.

Favoritkaraktärer:
Ayukawa Misako (Ishihara Satomi): Utåt sett en hjälpsam ung lärarinna som bara har sina elevers bästa i åtanke – men som i elevernas närvaro förvandlas från Skönheten till Odjuret och blir en hårdkokt lycksökerska utan ögon för något annat än rikedom.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt: (fin, visst… men seg!)

Sub/releasegrupp: Querbeet Subs.
För dig som gillar: upprepningshumor, japanska ordgåtor och skattjakter.

Fler bilder:

Kimura Ryo, Yamamote Yusuke och Nagayama Kento (Eitas bror).

Den fruktade engelskalärarinnan spelas av Ishihara Satomi.

Code Blue SP

Varning: Läs inte detta om du inte sett serien Code Blue, då spoilers kan förekomma.

Code Blue SP

Originaltitel: コード・ブルーSP
Också känd som: Doctor Heli, Code Blue: Doctor Heli Kinkyu Kyumei.
Visades: 2009
Sågs av mig: Augusti 2009
Antal avsnitt: 1
Skådespelare: Yamashita Tomohisa, Aragaki Yui, Toda Erika, Higa Manami, Asari Yosuke, Ryo, Yanagiba Toshiro m.fl.
Genre: Sjukhusdrama.
Temalåt: Mr. Children – Kaze to Hoshi to Moebius no wa & Koe
Slutlåt: Mr. Children – HANABI

Handling: Code Blues specialavsnitt tar vid när Shohoku-sjukhusets fyra interner kommer tillbaka från sin avstängning för vårdslöst beteende. När de återvänder känns först sjukhusvardagen sig lik, men snart inser de att Dr. Kuroda har sagt upp sig och lämnat dem utan ens ett farväl. De blir både besvikna och ilskna, men när ett tåg som spårar ur orsakar en stor olycka, måste de åsidosätta sina känslor för att försöka rädda de svårt skadade människorna – med sina egna liv som insats.

Kommentar: Det tål att upprepas: jag är inget sjukhusserie-fan, så jag har i princip inga referensramar när det gäller sjukhusdramor. För mig låter alla medicinska begrepp som grekiska, närbilderna på hur de skär i kropparna får mig att hålla för ögonen och jag har heller ingen aning om någonting egentligen makes sense. Allt kan lika gärna vara bluff och båg, eller direktkopierat från Cityakuten. Men det jag förstår, och det jag ser – det gillar jag. Specialavsnittet är bra mycket bättre än den egentliga TV-serien, jag till och med gråter på passande ställen. Finstämdheten som omvälver Kousaku och hans farmor gör mig rörd och får mig att le halvbekymrat, precis som det är tänkt. Allt i hela avsnittet känns delikat utvalt för att man ska känna precis den känsla de vill förmedla. Såklart inverkar detta en aning på trovärdigheten och förutsägbarheten, men bara man kopplar bort klyschorna (som ju jdramor oftast är sprängfyllda med) så är det definitivt en lyckad uppföljning. Code Blue SP överträffade vida mina förväntningar och bör ses även om man inte var något större fan av serien.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt: (ja, den har växt på mig)

Sub/releasegrupp: Love Song.
För dig som gillar: konstiga medicinska begrepp, hysteriska anhöriga, Kazuos söta glasögon och – jag kan inte låta bli – översexiga Yamapi.

Fler bilder:

Vackra Saejima Haruka (spelas av Higa Manami)

Hälften av internerna – Hiyama Mihoko (Toda Erika) och Shiraishi Megumi (Aragaki Yui).

… och så klart en dregelbild på Aizawa Kousaku (Yamashita Tomohisa).

SUMIRU

Varning: Läs inte detta om du inte har sett Anmitsu Hime 1 – spoilers kan förekomma!

Anmitsu Hime 2
(Princess Anmitsu 2)

Originaltitel: あんみつ姫2
Visades: 2009
Sågs av mig: Juli 2009
Avsnitt: 1
Skådespelare: Inoue Mao, Uchida Asahi, Imai Yuki m.fl.
Genre: Komedi, familj, au.
Slutlåt: Inoue Mao & Nakagawa Shoko – Diamonds

Handling: Sedan sist har prinsessan Anmitsu gjort det till en vana att smita ut i sitt kungadöme tillsammans med sin vapendragare Amagurinosuke. Men än har hon inte varit utanför landsgränserna. En dag får hon dock av en tillfällighet veta att Amagurinosukes mamma, som alla trodde var död, egentligen lever – fast i ett annat kungadöme, långt borta. Anmitsu, som vet att Amaguri saknar sin mamma innerligt, ger sig därför ut på den långa vandringen för att hitta henne. Men det som väntar är ett kungadöme i upplösningstillstånd, där invånarna lever i skräck för skatteindrivarna.

Kommentar: Anmitsu Hime 2 är lite mörkare än föregångaren. Befolkningen lever i ordentlig misär och Anmitsu i sina glittrigt färgglada kimonos får därför ett knivigare problem att sätta tänderna i. Jag trodde att 2:an skulle vara en direkt fortsättning av föregångaren, med samma kärleksintresse – men där blev jag riktigt besviken. Istället tutas Anmitsu ihop med en mystisk piratliknande man som inte släpper många ord över läpparna. Detta får mig att sänka betyget – det känns ju som att Anmitsu Hime-serien är ett typexempel på att förespråka ”den enda kärleken”, och nu frångår sina principer. Men som vanligt är det lika uppiggande som Dextrosol och lika gulligt som en nyfödd kattunge.

Personligt betyg:
Personligt betyg: (den har växt på mig)

Sub/releasegrupp: SARS Fansubs.
För dig som gillar: rislampor, Inoue Maos genuint oemotståndliga söthet och (återigen) transvestitgeishor.

Fler bilder:

Inoue Mao iklädd rollen som Anmitsu Hime. Otroligt tjusiga dräkter! ^^

Är grymt avundsjuk på denna kimono! Rött och prickar! <3

Doushite?

Voice är ett drama från tidigare i år, som jag såklart blev tvungen att se eftersom en av huvudrollerna innehas av min älskling Ikuta Toma (Hanazakari no Kimi Tachi E, Maou, Honey & Clover, Neverland och Akihabara@DEEP)! Huvudrollen i sig spelas av supergulliga Eita (Last Friends och Nodame Cantabile). Också en av birollerna, Endo Yuya, hade en roll i Nodame Cantabile.

Voice

Originaltitel: ヴォイス
Visades: 2009
Sågs av mig: Juli-augusti 2009
Avsnitt: 11
Skådespelare: Eita, Ikuta Toma, Ishihara Satomi, Endo Yuya, Sato Tomohito m.fl.
Genre: Sjukhus, mysterium.
Slutlåt: GReeeeN – Setsuna

Handling: Fem universitetsstudenter börjar av olika anledningar studera forensik/kriminalteknik, där man genom obducering och prover försöker sammanställa dödsorsaker. Studenterna, med den nyfikne Kaji Daiki i spetsen, tar sig an fall efter fall, och försöker urskilja de dödas röster för att lösa mysterierna om deras död.

Kommentar: På 11 avsnitt brukar de allra flesta draman hinna fila ihop ett spännande crescendo och sedan nå ett omvälvande klimax – så är inte fallet med Voice. Varje avsnitt bjuder på ett mysterium i sig, men det tar inte allt för lång tid att lära sig ledtråds-tekniken och själv lista ut hur allt ligger till. Dramat är inte tillräckligt smart, alltså. Eftersom mystiska dödsfall har en förmåga att engagera skulle Voice kunna höja spänningsnivån med ett flertal snäpp. Som det är nu är det lite för ospektakulärt för att fånga publikens intresse. Något som däremot lyfter serien är vänskapsrelationerna karaktärerna emellan. Att Akira och Teppei är ständigt i luven på varandra får smilbanden att breddas, och Ryosuke retar Daiki som i sin tur retar Kanako som får utbrott på dem alla och… Ja, ni förstår – gulligt vänskapsgnabb gör alla serier bättre. Ett till plus i kanten för att serien är helt inälvsfri (jag är extremt lätt-äcklad).

Favoritkaraktärer:
Ishimatsu Ryosuke (Ikuta Toma): Ni tycker säkert att jag är rätt partisk som gillar just denna karaktär bäst, men Ikuta Toma har verkligen förmågan att glänsa i alla sina roller. Dessutom är det (nästan) ett faktum att Voices Ikuta Toma-avsnitt är de allra bästa, eftersom de innehåller mest personlighetsutvecklingar och mest intressanta historier.
Kirihata Teppei/Hanei Akira (Endo Yuya/Sato Tomohito): Comedy duo, I love it!

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: TimeLesSub & GiriGiri Fansubs.
För dig som gillar: vita rockar, krävande föräldrar, killen som är smartast i klassen och Eitas snygga petrolblå duffel.

Hayashi raisu

Nu blir det ytterligare lite mer ”känd från”-rader här i början, eftersom följande jdrama bjuder på en imponerande rollista. För omväxlings skull tänkte jag använda mig av en punktlista.

• En av tre huvudroller intas av Arashis Ninomiya Kazunari. Här på bloggen har vi kunnat läsa om honom i Yamada Taro Monogatari. Han hade också en liten gästroll i första avsnittet av Maou.
• Nishikido Ryo är medlem av jpopgrupperna Kanjani8 och NEWS, och hade en av de viktigaste rollerna i Last Friends.
• Toda Erika är en välkänd skådespelerska, som haft roller i Nobuta Wo Produce, Liar Game och Code Blue.
• Ryo har varit med i filmerna Welcome To The Quiet Room och Alive, och jdramat Code Blue.
• Vi har sett Kiritani Kenta i Rookies, samt som gäst i Kurosagi och 1 Pound no Fukuin.
• Ruysei no Kizuna får finbesök av sångerskan Nakashima Mika, vars låtar spelats i bland annat jdramat LIFE.
• Dessutom träffar vi på söta Morishita Aiko, Makotos fjortismamma från härliga Ikebukuro West Gate Park! Här spelar hon en smått annorlunda roll, men med samma koncept i behåll.

Ryusei no Kizuna
(Bound by Shooting Stars)

Originaltitel: 流星の絆
Visades: 2008
Sågs av mig: Juli 2009
Avsnitt: 10
Skådespelare: Ninomiya Kazunari, Nishikido Ryo, Toda Erika, Ryo, Kaname Jun, Miura Tomokazu m.fl.
Genre: Mysteriedrama, komedi.
Öppningslåt: Arashi – Beautiful Days.
Temalåt: Nakashima Mika – ORION.

Handling: En natt för fjorton år sedan smiter de tre syskonen Ariake ut från familjehemmet för att se på fallande stjärnor. När de återvänder hem några timmar senare hittar de sina föräldrar brutalt mördade. Det finns inga ledtrådar om vem gärningsmannen är, och syskonen svär på att leta upp och hämnas förövaren när de växer upp. Fjorton år senare har de jobb och lever ett till synes normalt liv, men jagas samtidigt av skuggan av sitt förflutna. Det har blivit dags att hämnas.

Kommentar: Ryusei no Kizuna är ett jdrama av skaparna bakom Ikebukuro West Gate Park, som är ett av de mest fascinerande draman jag sett. Precis som i IWGP så möts vi av blodigt allvar mixat med småsvart humor – och där IWGP frodas i underliga karaktärer, har Ryusei no Kizuna tagit ett kvalitetskliv rakt uppåt. Det är faktiskt helt och hållet bra, konstant. Antingen frestas vi med japanska Hayashi rice-måltider, eller så dras vi med på svindlarhistorier i komiska miniformat. Jdramat är dock inte lika mörkt som det hade kunnat vara – på både gott och ont. Oförutsägbar humor låts ta plats istället för det rågråa dis som hade kunnat sänka sig över avgatornas restauranger. Ibland lyckas dock spänningen bli grymt olidlig och hjärtat pulserar i otakt under täcket.

Favoritkaraktärer:
Ariake Koichi (Ninomiya Kazunari): Det är en hel del som puttrar i Koichis känslogryta, men det hela visas på ett smakfullt, subtilt och taktiskt smart sätt. Han är varken överdrivet mordisk eller alltför mesig. Till skillnad från Nishikido Ryos rollkaraktär (Taisuke) får rollen komma till sin rätt tidigt, medan Nishikido exploderar först i sista (vilket han visserligen gör riktigt bra).

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:
Personligt betyg temalåt:

Sub/releasegrupp: SARS Fansubs.
För dig som gillar: spejsade sidohistorier, mat, gåtor och syskonkärlek.

Syskonen Ariake, från vänster Taisuke (Nishikido Ryo), Koichi (Ninomiya Kazunari) och Shizuna (Toda Erika).