Welcome to the Quiet Room

Häromdagen såg jag en japansk film om livet på ett mentalsjukhus, ett ämne som alltid intresserat mig.

Quiet Room ni Yokozo
(Welcome to the Quiet Room)
Originaltitel: クワイエットルームにようこそ
Gjord: 2007
Sågs av mig: 24:e mars 2008
Skådespelare: Yuki Uchida, Kankuro Kudo, Yu Aoi, Ryo m.fl.
Genre: Drama, mentalsjukhus, sjukvård.
Land: Japan.

Handling: Sakura Asuka vaknar plötsligt upp i ett avskilt rum på ett mentalsjukhus. Hon kan inte minnas hur hon kom dit, och att komma därifrån verkar i det närmaste omöjligt. I tron att hon är suicidal vägrar mentalsjukhusets anställda släppa ut henne, och Asuka blir så illa tvungen att försöka smälta in bland anorektiska, neurotiska och självmordsbenägna mentalsjukhuspatienterna.

Kommentar: En japansk version av One Flew Over the Cuckoo’s Nest? Mja. Likheterna existerar – mentalsjukhus, frisk huvudroll bland sinnessjuka, sträng sjuksköterska, knepiga bikaraktärer, humor blandat med allvar. Men trots den självklara jämförelsen med den amerikanska klassikern så står Welcome to the Quiet Room på egna ben, utan att stappla. Bisarr humor övergår i kolsvart allvar på ett snyggt sätt – det är svårt att veta när det passar att skratta, förfäras eller gråta. En lyckad film, som kunde vunnit ännu mer på fler vändpunkter.

Personligt betyg:

Fler bilder:

Sakura Asuka i the quiet room.

Iwatsuki-desu

Jag namngav detta inlägg till en av huvudkaraktärernas namn, för att just frasen ”Iwatsuki-desu” har fastnat på min hjärnhinna.

Neverland

Originaltitel: ネバーランド
Visades: 2001
Sågs av mig: Mars 2008
Avsnitt: 11
Skådespelare: Imai Tsubasa, Miyake Ken, Ikuta Toma, Tanaka Koki m.fl.
Genre: Ångest, mysterium, död, familjerelationer.
Introlåt: V6 – Dasenai Tegami

Handling: När Seiran Gakuen stänger för sommarlov, stannar fyra av skolans elever av familjerelaterade orsaker kvar på skolområdet. De bestämmer sig för att inte snoka i varandras privata angelägenheter, men detta visar sig vara svårt när alla pojkarna verkar bära på mörka hemligheter.

Kommentar: Med amatörmässig förkärlek för snabba, häftiga inzoomningar på karaktärers ansikte imponerar inte den tekniska biten det minsta. De undertexter min version hade, var någon slags malaysisk fansub med den sämsta engelska jag någonsin skådat. Ibland satt man bara och skrattade åt hur ”bored” folk var när någonting ledsamt inträffat. Ett antal gånger förstod man heller ingenting, och att få alla bitar att falla på plats tar en viss tankeverksamhet. Detta drar tyvärr ner hela upplevelsen av jdramat, som faktiskt är både bra och spännande. Det är dialog och funderingar som utgör kärnan av händelserna i Neverland, snarare än snabba klipp och actionfyllda vändningar, och detta faktum gör att serien ibland uppfattas som seg. När serien kommit över de tråkiga introduktionsavsnitten, så blir det faktiskt riktigt bra (trots stundtals bristande skådespelarinsatser). Synd bara på undertexterna.

Favoritkaraktärer:
Seto Osamu (Ikuta Toma): En ung, jättesöt Ikuta Toma med en personlighet som påminner lite om hans tolkning av Nakatsu i Hanazakari no Kimi Tachi E. Lite tråkigt att han inte fick så mycket utrymme.
Iwatsuki Shigehisa (Tanaka Koki): En ganska obehaglig karaktär som på något sätt hela tiden smyger i skuggorna och håller spänningen upptrappad.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Hallelujah Chance!

Eric är desperat och ville att jag skulle nämna honom. Så jag kan ju lika gärna, ehh, tillägna inlägget till honom?

Proposal Daisakusen
(Operation Love)

Originaltitel: プロポーズ大作戦
Också känd som: Operation Love
Visades: 2007
Sågs av mig: Mars 2008
Avsnitt: 11
Skådespelare: Yamashita Tomohisa, Nagasawa Masami, Hiraoka Yuta m.fl.
Genre: Romantik, tidsresa.
Slutlåt: Keisuke Kuwata – Ashita Hareru Kana
Insertlåt: Mongol 800 – Chiisana Koi no Uta

Handling: När Iwase Ken befinner sig på sin bardomsvän och stora förälskelses bröllop finns det ingenting han önskar mer än att ändra det förflutna och bekänna sina känslor för bruden, Yoshida Rei. Plötsligt stannar tiden, och en kyrkofé visar sig. Denna goda fé erbjuder sig att skicka tillbaka Ken för att ändra det förflutna och påverka sin framtid. Ken accepterar, men uppdraget är mycket svårare än vad han först trott…

Kommentar: Det är lätt att luras till att tro att serien är en halvt oseriös komedi då kyrkofén (som anammat utseendet av en gammal ortodox jude) dyker upp för första gången. Men så fort Ken börjar sin tidsresa inser man allvaret och den vanmakt som råder i hans inre. Det är ingen komedi, det är olycklig kärlek och det behandlas som det behandlas bör – genialt sorgligt och ångestframkallande. Genom hela resan vill man ge Ken världens största omfamning, torka bort hans tårar och viska att det blir bättre, det blir bättre. Kens hopplösa frustration går i ett spikrakt led rätt in i hjärtat.

Favoritkaraktärer:
Iwase Ken (Yamashita Tomohisa): Det är lätt att känna igen sig i Kens tafatthet och handlingsförlamning. Samtidigt är den sorts villkorslösa kärlek han hyser för Rei väldigt beundrandsvärd.
Yosei/Fén (Mikami Hiroshi): Så långt ifrån den stereotypa fébilden man kan komma, men karismatisk och charmig som få!

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:
Personligt betyg insertlåt:

Fler bilder:

Eri (Eikura Nana), superfina Mikio (Hiraoka Yuta från bland annat First Kiss), Rei (Nagasawa Masami), Ken (Yamashita Tomohisa) ochTsuru (Hamada Gaku) samlade i hamburgerbaren där de spenderar mycket fritid.

Ken och Rei, flickan han är kär i.

Den söta kyrkofén (Mikami Hiroshi).

Det måste nämnas – Yamashita Tomohisa är otroligt snygg! Hans hår är helt underbart. Här syns han tillsammans med Hamada Gaku som spelar Tsuru.

Hallelujah Chance!

Nobuta Power, Chu nyu!

Det var svårt att bestämma sig för vilken titel detta inlägg skulle ha. Kanske skulle det bli ”kon-kon”, ”bye-bye-bicycle”, ”ko-ko-ro” eller ”korete destiny!” men jag valde Nobukos stiliga signaturgest istället.

Nobuta wo Produce
(Producing Nobuta)

Originaltitel: 野ブタ。をプロデュース
Visades: 2005
Sågs av mig: Februari – mars 2008
Avsnitt: 10
Skådespelare: Kamenashi Kazuya, Yamashita Tomohisa, Horikita Maki, Toda Erika m.fl.
Genre: Skola, komedi, vänskap.
Slutlåt: Shuji to Akira – Seishun Amigo (en grupp bestående av de manliga huvudrollerna, speciellt ihopsatt för detta jdrama)

Handling: Shuji är en av de populäraste killarna på skolan, tack vare den sociala fasad han visar upp för omgivningen. Egentligen är han dock inte alls särskilt intresserad av varken vänner eller tjejer, utan gillar att ha sin privata tid. En dag börjar en ny tjej, Nobuko, som är nästan obehagligt blyg och totalt socialt inompetent, i Shujis klass. Hon blir snart mobbad av de andra kvinnliga klasskamraterna, men Shuji och hans irriterande följeslagare Akira försöker styra undan deras uppmärksamhet från henne. Akira och Shuji bestämmer tillsammans med Nobuko att de ska göra om henne till skolans populäraste tjej med allt vad det innebär. Hon får smeknamnet Nobuta, och sedan drar producerandet igång. Men någon i deras närhet försöker förstöra allt de bygger upp…

Kommentar: Att placera supersnygga Kamenashi Kazuya och Yamashita Tomohisa i samma drama är som att be om überdedikerade slash-fansidor. Och tack vare Yama-pis närgångenhet behöver vi knappt hålla oss vid inbillning. Kemin mellan de båda manliga huvudkaraktärerna är något av det bästa jag skådat – det är svårt att veta var deras vänskap slutar och kärlek börjar. Personlighetsutvecklingar tillsammans med vänskap är de viktigaste ingredienserna i Nobuta wo Produce, som är en lysande uppvisning i att offra sig för de man tycker om. Okonventionellt nog är det ingen solskenshistoria, eller heller som de vanliga ”gör om opopulär tjej”-filmerna/serierna där killen börjar acceptera hennes tjocka ögonbryn, tandställning och fleecejacka. Nobuta wo Produce är nästan brutalt ärlig – det är viktigt att vara populär, och det är inget som de sopar under mattan. Personlighetsförändringar kan vara positiva, likaså en yttre remake. Jdramat hycklar inte som så mycket annat vi bombarderas med – och i och med detta så utklassar det nästan allt annat.

Favoritkaraktärer:
Kiritani Shuji (Kamenashi Kazuya): Precis den hycklande, halvt livströtta karaktär vi letat efter. Mycket välspelad.
Kusano Akira (Yamashita Tomohisa): En av de bästa karaktärerna jag någonsin upplevt i ett jdrama. Yama-pi tillför enorma mängder charm, med sin flygande kon-kon-puss och sina flaxande armar och outtröttliga entusiasm.
The Truth Man: Den här serien är expert på knepiga karaktärer. Ta till exempel The truth man, som förföljer en person i taget oavbrutet tills personen i fråga berättar sanningen. När han fått höra sanningen, ger han sig på jakt efter nästa offer.

Fler bilder:

Shuji to Akira.

Akira (Yamapi) och Nobuta (Horikita Maki).

Akira in action.

Shuji och Akira inspekterar Nobutas kluvna hårtoppar.

Shuji och en närgången Akira. Nobuta i bakgrunden.

Akira shock!

Den alltid så tokigt söta Akira.

Snygga Shuji.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Don’t touch my precious students

Snart är det dags för Gokusen 3, vilket jag innerligt ser fram emot. Men tills dess kan ni nu här läsa lite grann om Gokusen säsong 2.

Gokusen 2

Originaltitel: ごくせん 2
Visades: 2005
Sågs av mig: Vintern 2008
Avsnitt: 10
Skådespelare: Nakama Yukie, Kamenashi Kazuya, Koike Teppei, Akanishi Jin m.fl.
Genre: Skola, komedi, vänskap, live action, action.
Slutlåt: D-51 – No More Cry
Temalåt: Kamenashi Kazuya – Kizuna

Handling: Mycket är likt förra säsongen, men Yankumi har förflyttats till en ny skola. Kurogin Gakuen, skolan i fråga, vill rensa ut de i deras ögon värdelösa problemungdomarna som går i klass 3D, men Yankumi får i uppgift att vara deras mentor. Alla är förberedda på katastrof men Yankumi är inte den som ger sig. Tillsammans med klassens två ledare Yabuki Hayato och Odagiri Ryu försöker hon och hennes klass slåss i underläge mot skolhierarki, polisfördomar och kriminella ungdomar i mängd.

Kommentar: Att andra säsongen är mer som en re-make på första än en ny historia gör ingenting. Yankumi är ju tillbaka, med flertalet superheta pojkar i löst åtsittande skoluniform.  Om man bortser från den underbara humoristiska sidan av serien, blir man varse vilket vackert och allvarligt inslag i temat manlig vänskap det faktiskt är. Gokusen är något utöver det vanliga, och gillade man säsong ett kommer man att älska den nästföljande.

Favoritkaraktärer:
Odagiri Ryu (Kamenashi Kazuya): Denna säsongs Sawada Shin – den tystlåtna pojken man tror att man borde akta sig för. Intressantast i denna säsong.
Yamaguchi Kumiko (Nakama Yukie): Fighto-oh! Yankumi kan aldrig göra en besviken – hon är coolast.
Takeda Keita (Koike Teppei): Kawaii! Borde egentligen skriva det med stora bokstäver. KAWAII!
Yabuki Hayato (Akanishi Jin): Grymt bra skådespeleri här, och en till riktigt intressant karaktär. En mer utåtriktad version av Sawada Shin, och med liknande hårstil.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:
Personligt betyg temalåt:

Fler bilder:  

Huvudkaraktärerna – Odagiri Ryu, Hyuuga Kosuke, Tsuchiya Hikaru, Yabuki Hayato och Yankumi. Och så söta Takeda Keita längst ner.

 
Yankumi och hennes klass.

 
Hyuuga Kosuke, Tsuchiya Hikaru och Takeda Keita.

 
Odagiri Ryu och Tsuchiya Hikaru.

 
Yabuki Hayato, Hyuuga Kosuke och Takeda Keita.