Boku wa Imouto ni Koi o Suru

Jfilm baserad på Aoki Kotomis manga.

Bokuwa Imouto ni Koi o Suru
(I’m In Love With My Younger Sister)

Originaltitel: 僕は妹に恋をする
Också känd som: Bokuimo, My Sister My Love
År: 2007
Sågs av mig: Januari 2008
Skådespelare: Matsumoto Jun, Nana Eikura m.fl.
Genre: Drama, romantik.
Land: Japan.

Handling: Yori och Iku är två tvillingar som har varit tighta sedan födseln. På senare tid har dock Yori börjat ta avstånd från Iku, och hon börjar tro att Yori hatar henne. Det är dock precis tvärtom – Yori är kär i sin syster och har alltid varit. När han berättar detta för sin syster, vet hon inte hur hon ska reagera – men inser snart att hon också känner likadant. Den här historien visar hur svårt det är att smyga med förbjuden kärlek, och hur svårt det är att själv acceptera den även om man är en del av den.

Kommentar: En ganska vacker, men också ganska tråkig, film. Bra skådespeleri, men handlingen skulle kunna tas flera steg längre än vad den gjordes. Det känns som att de inte riktigt visste vad de ville åstadkomma, utan stod och vacklade utan att riktigt fördjupa eller utveckla historien. De står mest och trampar på samma lerfläck, vilket gör det mesta förutom de magiska slutscenerna till ganska… långtråkigt.

Personligt betyg:

Mer bilder:

Tvillingsyster Iku.

Yori och Iku.

Wan-wan

Lite kärlek till Matsujun.

Kimi Wa Petto
(You Are My Pet)

Originaltitel: きみはペット
Också känd som: Tramps Like Us
Visades: 2003
Sågs av mig: Vintern 2007
Avsnitt: 10
Skådespelare: Matsumoto Jun, Koyuki m.fl.
Genre: Mänskligt drama, vänskap, romantik.
Slutlåt: V6 – Darling

Handling: Sumire, en kvinna i karriären som uppfattas som alltför kall och framgångsrik för att lyckas på ett personligt plan, hittar en sen kväll en ung man i en kartong utanför hennes lägenhetskomplex. Efter att ha pysslat om hans skador under en natt, ställer hon ett ultimatum till honom: om han ska få stanna hos henne så måste han bli hennes husdjur. Han accepterar erbjudandet, och antar namnet Momo – det namn som Sumires högt älskade hund hade när hon var litet barn.

Kommentar: Efter att ha sett halva första avsnittet stängde jag av och tog en paus på flera veckor. Anslaget var tydligen inte så lockande, om man får tro denna reaktion. När jag tittar tillbaka på detta blir jag halvt förfärad – tänk om jag hade missat denna, för att citera min goda vän Sophia, ”goshimoshi”-serie. Den är så urbota gullig och rent igenom underbart gemytlig, med precis rätt mått ångestattacker att man inte bara kan annat än att älska den. Världens sötaste koncept, genomfört på världens bästa sätt.

Favoritkaraktärer:
Momo/Goda Takeshi (Matsumoto Jun): Jag vill också ha Matsujun som husdjur! Det går inte annat än att älska denna rollkaraktär.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Tama no Koshi!

Baserad på en manga av Ai Morinaga, kommer här Yamada Taro Monogatari.

Yamada Taro Monogatari
(The Story of Yamada Taro)

Originaltitel: 山田太郎ものがたり
Också känd som: Yamatarou, Yamada Tarou Monogatari, Yamada Taro Story.
Visades: 2007
Sågs av mig: Vintern 2007
Avsnitt: 10
Skådespelare: Ninomiya Kazunari, Sakurai Sho, Oshinaro Shugo m.fl.
Genre: komedi, familj, vänskap.
Öppningslåt: Arashi – Happiness

Handling: Trots att Yamada Taro bor med sin fattiga familj i ett litet ruckel, tror alla på hans skola att Taro egentligen är rik – hans klasskamrat Takako går till och med så långt att hon är övertygad om att han är en prins. I klassen hittar sig Taro snart en vän i den rika och populära Takuya, som är den enda som vet om att han egentligen är totalt urfattig. Trots att Taro attraherar mängder av tjejer och till och med killar, så finns det bara två saker hans hjärta brinner för: hans familj och – hamburgare.

Kommentar: Ett mysigt familjedrama med två Arashi-medlemmar (Nino och Sho). Stämningen är glad och trevlig, men på grund av Taros obekymrade attityd blir det aldrig särskilt spännande. Avkopplande drama som inte är alltför engagerande, men ändock sevärt. Speciellt som min älsklingsfavorit Oshinari Shugo har en av birollerna.

Favoritkaraktärer:
Sugiura Keichi (Oshinari Shugo): Inte bara för att Shugo är en stor favorit, utan också för att hans rollkaraktär är underhållande och jättesöt. Precis den sorts biroll som borde fått mer utrymme.
Mimura Takuya (Sakurai Sho): Fullständigt personlighetslös in i det sista, men ändå med det där pervoflinet på läpparna.

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:

Mer bilder:

Takakos bästa vän Nakai Masami tillsammans med Sugiura Keichi.

Prins Taro och prins Takuya.

Taro som maid! Värt att se serien bara för detta!

Happy Life Generator

Salyu – Tobira

Jag älskar statistik-systemet på WordPress, mycket mer utförligt än på blogg.se där jag brukar hålla till. Bland annat har jag fått veta via vilka sidor som folk kommit till mig (be paranoid, be very paranoid), vilka inlägg som lästs mest och vilka ord den här bloggen hittas på, när någon har sökt på google (leder gör ordet ”kun”).

Eftersom jag är en sådan där onödig människa kommer här en onödig post (don’t worry, det kommer en så kallad nödig post om en liten stund – björn med mig), och skriva om mina rubriker hittills. Hittills har jag döpt alla (2) film-inlägg till filmens namn, men jdraman och anime-serier har fått citat eller dylikt som titel istället. ”Moon Prism Power – Make Up” är till exempel vad Sailor Moon ropar i första säsongen för att genomgå förvandling. ”Burning-u Mandala” är enligt samma princip vad Sailor Mars säger, fast då hon ska kasta iväg sin coola eldeffekt på farliga monster. Och ”Sailor Planet Attack” är Sailor-hjältinnornas gemensamma attack, som de alla säger tillsammans. ”Tuxedo Kamen-sama” är det gulliga namn under vilket den vi kallar Maskerade Rosen går.

Så, logiskt eller hur? Varför kommer då LIFE-posten och förstör med sitt obegripliga ”Mujou”? Hade ni läst lite nogrannare hade ni insett att det är namnet på öppningslåten för dramat. En mycket bra instrumentell låt. Anledningen till att Kimi ga Nozomu Eien-inlägget fick rubriken ”Takayuki-kun” är att Haruka helt enkelt ALLTID säger de orden (vilket är huvudpersonens namn). Det långa och krångliga ”Okaerinasaimase goshujin-sama” är japanska (no shit?) för ”Welcome home, Master” på ett ungefär. Det är vad de, till maids utklädda, servitriserna på maid caféer säger till sina gäster när de anländer.

Så, då var det avklarat! Nu ska jag inte störa med mina fånigheter och förklaringar… på ett tag i alla fall

Bunshinsaba

Såg precis klart denna sydkoreanska skräckfilm.

Bunshinsaba

Originaltitel: 분신사바
År: 2004
Sågs av mig: 27 januari 2008
Skådespelare: Lee Se-eun, Kim Gyu-ri, Lee Yo-ri m.fl.
Genre: Skräck, rysare.
Land: Sydkorea.

Handling: En hemsk förbannelse utlöses över en by som inte ser med blida ögon på utbölingar. Bybornas avskyvärda behandling av en mamma och hennes dotter orsakar vedervärdiga incidenter trettio år senare. Yoo-Jin, en mobbad flicka i den lokala skolan, blir utpekad som mördare när hennes plågoandar plötsligt fattar eld en efter en, i vad som ser ut att vara självmord.

Kommentar: Lee Se-eun med de absolut största och vackraste ögonen jag sett, gör en fantastisk skådespelarinsats i en annars ganska ljummen skräckfilm. Den är långt ifrån dålig, men inte tillräckligt läskig för att lämna en ihoptryckt i hörnet, snyftandes bakom en kudde. Skickligt utförd, men inte mycket mer än så.

Personligt betyg:

Okaerinasaimase goshujin-sama

Jag såg klart detta jdrama för ungefär fem minuter sedan, och tänkte att det var lika bra att skriva om den när den är färsk i minnet.

Meido In Akihabara
(Maid In Akihabara)

Originaltitel: めいどinあきはばら
Visades: 2006
Sågs av mig: Januari 2008.
Antal avsnitt: 6
Skådespelare: Mako, Risa Odigiri m.fl.
Genre: Otaku, cosplay.

Handling: Saki tar jobb på ett maid-café i Akihabara, efter att ha blivit bortjagad av yakuzan från baren där hon tidigare jobbade. På Maid’s Gift, som caféet heter, får hon lära sig det speciella sätt gäster blir omhändertagna av caféets utklädda servitriser, och får även träffa de konstiga, nördiga besökare som kallas otaku.

Kommentar: Den enda anledningen till att jag överhuvudtaget såg klart denna misslyckade serie, var att det bara bestod av 6 st 15-minuterslånga avsnitt. Med dåliga skådespelarinsatser, en kamera som ständigt är ur fokus och ingen historia att tala om är det här helt enkelt det sämsta jdrama man kan komma över. Först trodde jag den skulle vara bra för lite skratt, men inte ens det lyckas den med. Bottennapp.

Favoritkaraktärer:
Himeko

Personligt betyg:

Takayuki-kun

Jag blev rekommenderad denna anime av min kompis Robin, och trots att jag inte egentligen gillar anime så föll jag för denna.

Kimi ga Nozomu Eien
(The Destiny You Desire)

Originaltitel: 君が望む永遠
Också känd som: KgNE, Kiminozo, Kimibou.
Visades: 2003 – 2004
Sågs av mig: Hösten 2007.
Antal avsnitt: 14
Röster: Kisho Taniyama, Minami Kuribayashi, Chiaki Takashi m.fl.
Genre: Anime, romantik, tragedi.
Öppningslåt: Minami Kuribayashi – Precious Memories
Slutlåtar: Minami Kuribayashi – Rumbling Hearts, Minami Kuribayashi – Hoshizora No Waltz, MEGUMI – Kimi ga Nozomu Eien.

Handling: Kimi ga Nozomu Eien behandlar ämnen så som skuld, triangeldraman och plikt, men även vänskap. Takayuki dras mellan vännerna Haruka och Mitsuki, som båda är kära i honom. Serien kretsar kring hans plikt- och skuldkänslor till de båda tjejerna, och hans obeslutsamhet vad gäller att välja en av dem.

Kommentar: Den här serien kan få en totalt nedbruten. Jag grät efter nästan varje avsnitt, på grund av att den var så otroligt sorglig och vacker. Jag skulle inte rekommendera den till alltför känsliga personer, då den berör alldeles för mycket för att kunna vara hälsosamt.

Favoritkaraktärer:
Haruka Suzumiya

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:
Personligt betyg slutlåt (Rumbling Hearts):
Personligt betyg slutlåt (Hoshizora No Waltz):
Personligt betyg slutlåt (Kimi ga Nozomu Eien):

Ab-normal Beauty

Dags för Hong Kong-film!

Ab-Normal Beauty
(Sei Mong Se Jun)

Originaltitel: 死亡写真
År: 2004
Sågs av mig: Januari 2008
Skådespelare: Race Wong, Rosanne Wong m.fl.
Genre: Skräck, thriller.
Land: Hong Kong (Kina)

Handling: Jiney är en duktig fotograf som får sin ultimata kick då hon av en ren händelse får tillfälle att fotografera en döende kvinna. Efter det känns alla hennes andra fotografier meningslösa, och Jiney blir besatt av att försöka fånga döden i ett fotografi.

Kommentar: En skickligt utförd thriller som lämnar lagom mycket bakom en dimridå. Känslouttryck och visuell berättelseteknik har huvudrollerna jämte fantastiska Race Wong som Jiney. En imponerande snygg film som både inspirerar och skrämmer.

Personligt betyg:

Mujou

En av de första jdraman jag såg var LIFE, som även den är baserad på en manga.

LIFE

Originaltitel: ライフ
Visades: 2007
Sågs av mig: hösten och vintern 2007-2008.
Antal avsnitt: 11
Skådespelare: Kitano Kii, Fukuda Saki, Hosoda Yoshihiko m.fl.
Genre: Skola, live action, drama, våld, vänskap.
Öppningslåt: Mujou.
Temalåt: Mika Nakashima – LIFE.

Handling: När Shiiba Ayumu börjar på en ny skola blir hon snabbt vän med en av skolans populäraste tjejer – Anzai Manami. Till slut inser hon dock att Manami bara utnyttjar henne, och det slutar med att Ayumu blir utsatt för brutal mobbning och utpressning från flera håll. Serien visar hur svårt det kan vara att ta sig ur mobbning, och hur sådan behandling kan kontrollera hela ens liv och känslor.

Kommentar: Det första som slår en när man ser LIFE är hur otroligt välgjord den är. Snygga kameraåkningar, korta och effektiva klippningar och rent ut sagt fantastiska skådespelarinsatser gör denna serie till någonting av mycket högre klass än det allra mesta. Historien bjuder på spänning, och något av den brutalaste mobbning som skådats, men behandlar även ämnen som äkta vänskap och medkänsla. Riktigt, riktigt bra och det snyggaste jdramat jag sett.

Favoritkaraktärer:
Shiiba Ayumu: Kitano Kii gör en stark insats som både offer och hjältinna. Hennes rollkaraktär är väldigt beundransvärd och skådespeleriet är top notch.
Sako Tatsumi: Den djupaste, mest komplexa och spännande karaktären i LIFE. När man i ena sekunden innerligt hatar honom av hela sitt hjärta, sympatiserar man i nästa riktigt starkt med honom.

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:
Personligt betyg temalåt:

Mer bilder:

Tuxedo Kamen-sama!

Populära anime-serier har en tendens att bli gjorda som så kallade live action-serier också. Sailor Moon-animen förde mig in på mitt allra första jdrama…

Bishojo Senshi Sailor Moon
Pretty Guardian Sailor Moon

Originaltitel: 美少女戦士セーラームーン S
Också känd som: Sailor Moon Live Action, Sailor Moon
Visades: 2003 – 2004
Sågs av mig: Sommaren 2007.
Antal avsnitt: 49
Skådespelare: Miyuu Sawai, Keiko Kitagawa m.fl.
Genre: Live action, romantik, magisk.
Öppningslåt: Sae – Kirari! Sailor Dream
Slutlåt: Peach Hips – Tuxedo Mirage

Handling: Bygger på första säsongen av Sailor Moon-animen, med Sailor-hjältinnorna, katterna Luna och Artemis och Tuxedo Kamen-sama i kamp mot mörkrets härskare, Queen Beryl.

Kommentarer: Filmningen, dräktautenticiteten, de färgade perukerna, specialeffekterna… allt detta är så otroligt B att det blir underhållande. Ändå är serien hysteriskt gullig och rolig. Jag har inte kunnat se klart alla avsnitt ännu, men kommer definitivt att göra det när jag får chans. Att byta ut katten Luna till ett plysch-godsedjur – ska man skratta eller gråta? Den Sailor Senshi de lyckas bäst med att fånga på kamera är Sailor Mars/Rei Hino – kanske tack vare hennes natutrogna hårfärg? Men också tack vare hennes skådespelarinsats, som hetsig och eldig med kort stubin.

Favoritkaraktärer:
Sailor Mars/Rei Hino
Sailor Moon/Usagi Tsukino

Personligt betyg: ej sett klart
Personligt betyg öppningslåt: