Battle Royale: Requiem

Varning: Läs inte detta om du inte sett föregångaren Battle Royale, då spoilers kan förekomma.

Battle Royale: Requiem

Originaltitel: バトル・ロワイアルＩＩ　【鎮魂歌】
Också känd som: Batoru Rowaiaru tsu: Rekuiemu
Gjord: 2003
Sågs av mig: Första gången i slutet av 2007, återigen i november 2009
Skådespelare: Fujiwara Tatsuya, Oshinari Shugo, Maeda Ai, Sakai Ayana, Takeuchi Riki m.fl.
Genre: Skräck, action.
Land: Japan.

Handling: Det har gått tre år sedan Nanahara Shuya lyckades lämna ön där hans klasskamrater avrättades en efter en. Nu är han ledare för terroristgruppen Wild Seven, som med alla medel tänker protestera mot de vuxnas sätt att hantera Japans samhälleliga kollaps. När terrorismen kulminerar i en World Trade Center-inspirerad attack, tillsätter dock Japans ledning en ny version av Battle Royale: BR act II. En ny klass blir utvald, och skickas ut i ett kallblodigt krig på en ö som Wild Seven har tagit i besittning. De 42 klasskamraterna får tre dagar på sig att döda Nanahara Shuya, annars kommer samtliga av dem att avrättas.

Kommentar: Battle Royale: Requiem har nästan lämnat skräckgenren totalt (med undantag av vilt sprutande blod), och handlar mer om action och allmänt pang-pang. Om Battle Royale kändes ofokuserad, är efterföljaren ett stort oregerligt nystan av kaos. Krigsscenerna är alldeles för utdragna och meningslösa – de bringar knappt fram några känslor eftersom det är omöjligt att lära känna 42 personer på 133 minuter. Den största ljuspunkten i filmen är Oshinari Shugo – i mina ögon världens bästa skådespelare som ger allt i alla situationer. Han kommunicerar ut rent ungdomligt hat och livsfrustration som ingen annan gjort förut. De tjugo sista minuterna lyser filmen upp, men i övrigt är det mest som namnlöst människoslakteri.

Personligt betyg:

Battle Royale

Dags för film…

Battle Royale

Originaltitel: バトル・ロワイアル
Också känd som: Batoru Rowaiaru
Gjord: 2000
Sågs av mig: Första gången i slutet av 2007, återigen i september 2009
Skådespelare: Fujiwara Tatsuya, Maeda Aki, Tsukamoto Takashi m.fl.
Genre: Skräck, action.
Land: Japan.

Handling: Japan, millenieskiftet. Landets vuxna har fått nog av oregerliga ungdomar och inrättar ett åtgärdsprogram där en problemstinn klass får agera försökskaniner på liv och död. Utrustade med varsitt slumpmässigt vapen, gäller det att bli den sista överlevande eleven – annars går samtliga en säker död till mötes.

Kommentar: Denna film fångar den hos många inbyggda rädslan för en nations fullständiga kollaps: vad händer när barn helt och hållet slutar respektera vuxna; vad sker när massarbetslösheten är ett faktum; hur agerar man mot problemmakare i en fullständig kris? Battle Royale är ett skräckexempel på hur politik kan förvridas till någonting vidrigt. Det är en intressant och väldigt tankeväckande grundhistoria, men eftersom det kretsar kring så många karaktärer förloras fokuset i vissa delar. Filmen är dock minnesvärd och går att se om flera gånger utan att förlora i värde – den har dessutom blivit en av de riktiga japanska skräckklassikerna utanför hemlandet.

Personligt betyg:

Yee-hoo!

Detta är en av de mest välkända jdramorna som finns, det är faktiskt en riktig klassiker. Great Teacher Onizuka bjöd på många överraskningar för min del. Jag såg den på grund av en rekommendation, och hade inte kollat upp skådespelarlistan. Men en efter en dyker de upp: Matsushima Nanako (Ringu, Hana Yori Dango, Hana Yori Dango 2 Returns), Kubozuka Yosuke (Ikebukuro West Gate Park, Long Love Letter), Yamazaki Yuta (Neverland) och mini-Oguri Shun (Neighbor no. 13, Hana Yori Dango 1, 2 & final, Gokusen, Stand Up!!, Hanazakari no Kimi Tachi E och nu senast Tokyo DOGS).

Great Teacher Onizuka

Originaltitel: グレート ティーチャー オニヅカ
Också känd som: GTO
Visades: 1998
Sågs av mig: Oktober-november 2009
Antal avsnitt: 12
Skådespelare: Sorimachi Takashi, Matsushima Nanako, Nakamura Aimi, Ikeuchi Hiroyuki, Kubozuka Yosuke, m.fl.
Genre: High school.
Tema- och öppningslåt: Sorimachi Takashi – Poison

Handling: Onizuka är en hårdhudad man med ett förflutet inom motorcykelgäng som drömmer om att bli lärare. När han får sitt första lärarjobb, gör han sig till ovän med hela lärarkåren på grund av sina kontroversiella lärarmetoder. Dessutom är hans tilldelade klass ett gäng bråkstakar som inte vill släppa sin nya, okvalificerade lärare inpå livet.

Kommentar: Det bör sägas – GTO är störtskön! Till skillnad från Gokusens förutsägbara moralkakor, upphör Onizuka aldrig att förvåna med sina småkåta, nonchalanta eller hårdhänta metoder. Sorimachi Takashi, som spelar Onizuka, är dessutom grymt sexig – och han vet om det, med sitt minspel och charmiga nyckfullhet. Jag tycker inte heller att GTO blivit biten av tidens tand – den är trots allt inspelad 1998, trots att jag chansade på 2003. Jag finner det intressant att tre så pass lika dramor (Gokusen, GTO och Rookies) lyckas så bra med att differentiera sig från varandra: de följer samma ganska smala koncept, och ändå kan man utan ett ögonblicks tvekan särskilja dem.

Favoritkaraktärer:
Onizuka Eikichi (Sorimachi Takashi): Det går inte att motstå denna man! Takashi kan verkligen spela alla sidor: pervers, rolig, sexig, hård, lurig, sträng och helt oförutsägbar.
Yoshikawa Noboru (Oguri Shun): I den första scen där Noboru syns blev jag alldeles till mig och fick totala spazzanfall. Så här söt kan man bara inte bli!
Kikuchi Yoshito (Kubozuke Yosuke): Först och främst är det King fast i annan tappning, men sedan har jag alltid fallit för smarta personer.

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt: (först tyckte jag inte alls om den, men nu går den ganska ofta på repeat i min playlist)

Sub/releasegrupp: Japan-TV.
För dig som gillar: att inte veta riktigt om du ska hålla med protagonisten eller inte, högmidjekjolar, bakåtsträviga lyncharlärare och cliffhangers.

Fler bilder:

Tomoko (Kuroda Miki), Fuyutsuki (Matsushima Nanako) och Onizuka (Sorimachi Takashi).

Kikuchi Yoshito (Kubozuka Yosuke) med Fuyutsuki och Onizuka.

Klassen samlad runt Onizuka-sensei.

Riiko’s ideal boyfriend

Förlåt – nu har det gått ett bra tag sedan jag sist uppdaterade! Över en månad sedan, faktiskt. Jag har dock skolan att skylla på – jag har haft fullt upp med tentor, förpackningsdesign och PR-problem. Förhoppningsvis kommer det bli lite lugnare nu ett par veckor – jag har nämligen en drös med påbörjade blogginlägg som jag verkligen vill skriva klart (bland andra Gokusen 3, Manhattan Love Story och Buzzer Beat). Håll till godo!

Varning: Läs inte detta om du inte sett serien Zettai Kareshi, då spoilers kan förekomma.

Zettai Kareshi SP
(Absolute Boyfriend)

Originaltitel: 絶対彼氏。SP
Visades: 2009
Sågs av mig: September 2009
Avsnitt: 1
Skådespelare: Aibu Saki, Mizushima Hiro, Hayami Mokomichi m.fl.
Genre: Romantik, komedi.
Slutlåt: Ayaka – Okaeri

Handling: Det har gått tre år sedan Riiko åkte till Paris för att vidareutvecklas på konditorifronten, och Night har legat obrukbar och trasig i en behållare. Men på företaget Kronos Heaven fortsätter man att bygga robotar – trots katastrofen med Night. Den nyanställda Kamiya Ayumi vill dock återuppliva Night för att kunna erhålla det unika med honom – hans förmåga att utveckla känslor. När nyförlovade Riiko och Soshi återvänder till Tokyo, står helt plötsligt Night mellan dem, och rör upp Riikos känsloliv.

Kommentar: Det första man kan konstatera är att Zettai Kareshis specialavsnitt inte är så mycket till ett specialavsnitt – det känns som vilket avsnitt som helst, bara med lite fler Matrix-inspirerade amerikaner. Samtidigt försöker den ju besvara Frågan: hur skulle hon ha gjort om hon egentligen haft ett val? Soshi eller Night? Avsnittet är lika gulligt och roligt som vanligt och innehåller de beståndsdelar man är van vid – och bäst är förstås klockrena Hayami Mokomichi (Night), som verkligen är en robot. Men det känns inte som något nytt under solen.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: SARS Fansubs.
För dig som gillar: robotar, första säsongen av Zettai Kareshi, cream puffs och killar som skulle göra allt för en.

Fler bilder:

Tenjo Night i förgrunden.

Soshi och Riiko.

Romeo welcomes you, Julietto!

I ett jdrama från 2006, innehas huvudrollen av TOKIO:s Matsuoka Masahiro, också känd från bland annat Manhattan Love Story. Andra att hålla koll på är Karina (Long Love Letter, Bambino! och Love Shuffle), Kitamura Kazuki (Akihabara@DEEP, Warui Yatsura, Bambino! och Galileo), Kaname Jun (Ryusei no Kizuna) och Ishigaki Yuma (Gokusen, Hanazakari no Kimi Tachi E). Bland gästkaraktärerna ser vi Becky (Stand Up!!), Sato Megumi (Hana Yori Dango), Sugimoto Aya och Shibue Joji (båda från Pretty Guardian Sailor Moon). Men anledningen till att jag valde att se Yaoh, var Oshinari Shugo. Min favoritskådespelare, utan konkurrens. Han har medverkat i till exempel All About Lily Chou Chou, Blue Spring, Battle Royale II, Akihabara@DEEP, Yamada Taro Monogatari och Maou.

Yaoh
(Night King)

Originaltitel: 夜王
Visades: 2006
Sågs av mig: September 2009
Avsnitt: 11
Skådespelare: Matsuoka Masahiro, Kitamura Kazaki, Karina, Kaname Jun, Ishigaka Yuma, Oshinari Shugo m.fl.
Genre: Spänning, nattliv.
Slutlåt: TOKIO – Mr. Traveling Man

Handling: På Kabukichou i Shinjuku försöker Japans främsta host clubs att samsas om välbärgade kvinnors pengar. Men en av dem, Ryosuke på Romeo, har högre moral än så, och anser att en värds uppgift inte är att lura pengar av kvinnorna, utan att göra dem lyckliga. I sin strävan efter rättvisa hamnar han i kläm med Romeo, och tvingas till ett ultimatum: om han inte blir Romeos mest efterfrågade värd inom tre månader, så får han sparken.

Kommentar: Ryosuke är trots sina ädla avsikter duktig på att göra saker fel. Hans starka känsla för rättvisa blir som käppen i hjulet, och med Ryosukes felsteg famlar Yaoh också till en början. Yaoh känns lite för mycket skolexempel över den dramaturgiska kurvan. Förutom två-tre avsnitt som verkligen lämnar mig med hjärtat i halsgropen, har inte serien så mycket att komma med. Lite mer naket än vi är vana vid blandat med inbördes fighter till bristningsgränsen visar visserligen på vilja, men de flesta avsnitten känns bara som en långrandig transportsträcka till le grand finale. Lite fler oväntade vändningar och ett djupare persongalleri hade kunnat ge serien högre betyg.

Favoritkaraktärer:
Hikaru (Oshinari Shugo): Som vanligt i doraman så innehar Shugo en biroll som knappt syns över huvud taget. Men så fort han visas i bild höjs nivån omedelbart. Hans sammanbitenhet kväver allt i närheten, och i slutet tillåts karaktären äntligen blomma ut. Att Hikaru, trots sina få scener, lyckas etsa sig fast i minnet är ett tecken på vilken hög nivå Oshinari Shugos skådespeleri ligger på.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: Softsubs finns på D-Addicts.
För dig som gillar: att bli varmt välkommen, Dom Perignon, backslick och tjusiga men sliskiga herrar i kostym.

Fler bilder:

Några av värdarna på Romeo.

Värden Seiya (Kitamura Kazuki) med en betydelsefull kund.

Ryosukes bundsförvanter.

Oshinari Shugo som Hikaru.

Neighbor no. 13

Woah, länge sedan jag skrev ett filminlägg!

Neighbor no. 13

Originaltitel: 隣人13号
Gjord: 2005
Sågs av mig: September 2009
Skådespelare: Oguri Shun, Nakamura Shido, Hirofumi Arai, Yumi Yoshimura.
Genre: Skräck.
Land: Japan.

Handling: Murasaki Juzo är nyinflyttad i ett lägenhetskomplex och bor på nummer tretton. Rakt ovanför honom bor hans våldsamma överordnade Akai, som aldrig går miste om ett tillfälle att mobba Juzo. Detta triggar igång gömda känslor inom Juzo, och någonting förändras – hans kropp är inte längre bara hans egen, och det kommer Akai få betala för.

Kommentar: Min pojkvän tyckte att det här var den konstigaste (och sämsta) film han någonsin sett. Och nog är den väl i stånd att förvandla en till ett frågetecken vid vissa tidpunkter, men den är inte i klass med den förvirring som till exempel Izo inbringar. Men den är också skrämmande effektiv på att vara brutal och krypande, och lyckas med konststycket att vara kortfattad på ett långdraget vis. En rakt igenom underligt läskig film som man inte vet om man gillade eller inte.

(PS: Vet inte om jag någonsin sett Oguri Shun snyggare än så här…)

Personligt betyg:

Doutei boys 4

Få jdramor kan erbjuda något så lovande (och så snyggt) som följande pojkar i huvudrollerna: Arashis Ninomiya Kazunari (Yamada Taro Monogatari, Ryusei no Kizuna), Yamashita Tomohisa från NewS (Nobuta wo Produce, Proposal Daisakusen, Dragon Zakura, Kurosagi, Code Blue, Code Blue SP, Ikebukuro West Gate Park), Oguri Shun (Hana Yori Dango, Hana Yori Dango 2 Returns, Hana Yori Dango Final, Gokusen, Hanazakari no Kimi Tachi E) och Narimiya Hiroki (Gokusen, Honey & Clover, The Quiz Show 2, Akihabara@DEEP). Rätt imponerande!

Kato Takako (den söta ägaren till dango-butiken i Hana Yori Dango) spelar här ett stycke hetsig stalker till lärare. En av de bästa karaktärerna i Stand Up!! spelas av Tsukamoto Takashi, som har varit med i allt från Battle Royale och Blue Spring till Kisarazu Cat’s Eye och Tiger & Dragon. Grym meritlista med andra ord. Men… lever dramat upp till förväntningarna skådespelarnamnen inger?

Stand Up!!

Visades: 2003
Sågs av mig: September 2009
Avsnitt: 11
Skådespelare: Ninomiya Kazunari, Yamashita Tomohisa, Oguri Shun, Narimiya Hiroki, Suzuki Anne m.fl.
Genre: Romantisk komedi
Öppningslåt: Arashi – Kotoba Yori Taisetsu na Mono

Handling: I Tokyo-stadsdelen Togoshi är det allmänt känt att kompisarna Shouhei, KenKen, Hayato och Kouji är de enda oskulderna. Därför vill ingen tjej ha sex med dem, och för att göra det hela ännu svårare så förbjuder kvartersrådet sexuellt umgänge för alla ungdomar. Trots detta är de fyra vännerna fast beslutna att förlora oskulden under den stundande sommaren. Mitt i den eviga jakten efter sex, återvänder deras barndomskompis Chie till kvarteret. Hon är den raka motsatsen till hur killarna kommer ihåg henne: då var hon en prinsessa – nu är hon en tönt. Och trots att Chie visar intresse för Shouhei, har han bara ögon för skolans storbystade lärarinna…

Kommentar: Stand Up!! har precis en sådan storyline som man bara måste gilla. Tafatta, småperversa pojkar som undersöker svårigheterna i att bli av med oskulden, i sällskap av alkoholister, karateflickor och kontrollfreaks till lärare – det ger uppslag till så många fantastiska stunder. Men historien, som i grunden är helt underbar, lyckas inte förmedlas ända ut. Trots att serien kretsar kring en huvudperson och fyra bikaraktärer, är det bara två av dem som får tillräckligt med plats. KenKen, Hayato och Kouji blir tyvärr bara små glimtar av comedy genius. Serien är dock riktigt gullig och hjärtevärmande, men på sina håll lite grå. Om det beror på att den är gjord 2003 och kontrastpinnen inte hade uppfunnits, eller på en generell tendens till seghet, lämnar jag till er…

(Måste lägga till att Nino, Yamapi etc. är så otroligt söta som yngre!)

Favoritkaraktärer:
Enami Kouji (Oguri Shun): Det här är nog den roligaste karaktär Oguri Shun spelat. Väldigt intressant att få se honom i en oseriös roll, till skillnad från de gravallvarliga tolkningarna av Rui och Sano, till exempel. GOAAAAL!
Iwasaki Kengo – KenKen (Yamashita Tomohisa): Inte den bästa skådespelarinsatsen av Yamapi, kan väl tyckas – men KenKens karaktärsdrag är faktiskt fascinerande.
Kume Naoya (Tsukamoto Takashi): Casanovan som har varit med nästan 100 tjejer försöker lära ut sina bästa tips och tricks till de desperata pojkarna.

Personligt betyg:
Personligt betyg öppningslåt:

Sub/releasegrupp: Japan-TV Fansubs.
För dig som gillar: sexprat, Oguri Shuns rumpa, fåniga föräldrar och att räkna tåg.

Fler bilder:

KenKen, Shouhei, Hayato, Chie och Kouji.

Väldigt gullig kompiskram!

Hayato, Shouhei, KenKen och Chie tar lärdom av Naoya.

Hayato spelas av Narimiya Hiroki.

Kouji spelas av Oguri Shun.

… och inlägget får avslutas med en bild på Naoya, spelad av Tsukamoto Takashi.

It’s Sho-time!

Det går bra att se och läsa om The Quiz Show 2 utan att ha sett föregångaren.

Huvudrollerna innehar Arashimedlemmen Sakurai Sho (Yamada Taro Monogatari, Kisarazu Cat’s Eye) och Yokoyama Yu från Kanjani8 (Yukan Club). Välkända Maya Miki (LIFE, Galileo, Zettai Kareshi) har också en viktig roll. Värt att tillägga är också att skådespelaren Aikawa Sho spelar den första Quiz Show-gästen (förutom att han medverkar i bland annat Kurosagi så medverkar han också som sig själv i Kisarazu Cat’s Eye), att Minami (den irriterande Yuri från Yukan Club) är nästan lika irriterande som gäst i det här dramat och att Narimiya Hiroki (Kisarazu Cat’s Eye, Gokusen, Honey & Clover, Akihabara@DEEP, Stand Up!!) spelar en av de mer sympatiska karaktärerna.

The Quiz Show 2

Originaltitel: ザ・クイズショウ2
Visades: 2009
Sågs av mig: September 2009
Avsnitt: 10
Skådespelare: Sakurai Sho, Yokoyama Yu, Maya Miki, Matsura Aya m.fl.
Genre: Spänning, psykologiskt drama.
Slutlåt: Arashi – Ashita no Kioku

Handling: Den populära TV-serien The Quiz Show når sina högsta tittarsiffror någonsin efter att programvärden MC Kamiyama pressat den senaste deltagaren till bristningsgränsen. Det visar sig att varje gäst har en hemlighet, och – något som Kamiyama får erfara – en koppling till värden själv. Kamiyama har dock tappat minnet, och egentligen är det producenten Homna som drar i tåtarna, för att uppdaga sanningen om något som hände för åtta år sedan.

Kommentar: Eftersom säsong 2 följer i samma spår och dessutom har liknande gäster (en musiker, ett medium…) trodde jag först att det bara var en upphottad version med snyggare killar i huvudrollen. Efter ett par avsnitt inser man att så icke är fallet, och det blir ett ganska spännande projekt att nysta upp hemligheterna. Ibland känns det förutsägbart, som att det visas för mycket i varje flashback som Kamiyama får – men till slut inser man att det var precis lagom stora glimtar man fick se.

Det allra bästa med The Quiz Show 2 är de nästan homoerotiska scenerna mellan Kamiyama och Honma. Ilskan spottas ut, ögonen slår gnistor, de stela, ansträngda läpparna med två centimeters avstånd mellan varandra – det är så mycket känsla! Sakurai Shos skådespeleri har blivit enormt mycket bättre sedan Yamada Taro Monogatari, och det känns som att Yokoyama Yu ska krypa ut ur rutan och äta upp en. Ändå har inte The Quiz Show 2 lyckats ta sig loss från The Quiz Shows bojor. Det är ofta förvirrande likt – det känns ibland som att manusförfattarna återanvänt samma manuskript och bara bytt ut skådespelarna. Det optimala hade nog varit att inte ha sett säsong ett…

Favoritkaraktärer:
Kamiyama Satoru (Sakurai Sho) och Honma Toshio (Yokoyama Yu): Samspelet är så fantastiskt att man börjar undra vad de egentligen gör i pauserna…

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: SBK Fansubs & JE Mix Fansubs.
För dig som gillar: Vem Vill Bli Miljonär, hemligheter och pussel.

Fler bilder:

Honma (Yukuyama Yu) och Kamiyama (Sakurai Sho).

Sakurai Sho som MC Kamiyama.

Donperi pink

Nu var det länge sedan sist! Jag har haft väldigt mycket att göra sedan skolan startade, och knappt haft en sekund över för bloggen. Här kommer dock en uppdatering för att visa att jag faktiskt fortfarande lever.

Detta inlägg bjuder på en recension av Ikuta Tomas senaste drama! Ikuta Toma ser vi bland annat i min header, och annars i Hanazakari no Kimi Tachi E, Honey & Clover, Voice, Maou, Akihabara@DEEP, Neverland och som gästspelare i Hana Yori Dango 2 Returns. Två andra man kan känna igen är Kato Ai (Ikebukuro West Gate Park) och Higa Manami (Code Blue och Code Blue SP).

Majo Saiban
(The Witch Trial)

Originaltitel: 魔女裁判
Visades: 2009
Sågs av mig: September 2009
Antal avsnitt: 10
Skådespelare: Ikuta Toma, Kato Ai, Higa Manami, Suzuki Ryohei m.fl.
Genre: Domstol, spänning, mysteriedrama.
Slutlåt: Fukuyama Masaharu – Keshin.

Handling: Ett nytt domstolssystem har precis blivit introducerat i Japan, kallat ”lay judging” (vanliga människor som tillsammans med en professionell jury agerar domstol i rättegångar). En av dessa utvalda lay judges är Yoshioka Toru, en enkelspårig och lättförförd kille med designerdrömmar. Tillsammans med fem andra lay judges ska han bedöma om Kashigawa Kyoko (kallad ”Häxan” i media) är skyldig till ett brutalt mord. Domstolsmedlemmarna tar seriöst på sin uppgift och utvärderar rättegången objektivt. Men så blir Toru och de andra hotade av en osynlig kraft. Någon övervakar deras varje steg och börjar utnyttja dem hänsynslöst för att kontrollera rättegångens utfall.

Kommentar: Anspelningen på människans inbyggda paranoia fungerar riktigt bra i det här dramat. Som tittare blir man nervös å Toru och de andras vägnar – vad de än säger så är det en mystisk man i silvergrått hår, mörka solbrillor och Matrix-rock som kan höra dem. Och fullständigt krossa dem. Rädslan för att inte veta vem som är vän eller fiende är påtaglig, och lyckas effektivt att ta sig ut ur TV-rutan. Det finns alltså inga direkta missar gällande känslan i Majo Saiban. Däremot kan jag inte låta bli att lite småirriterat fråga mig: Varför är Toru så påstridig? Varför ger han sig helt enkelt inte? Hur stor portion av känsla för rättvisa föddes han med egentligen? Tyvärr blir dramats trovärdighet lite naggad i kanten av detta – men å andra sidan vägs det upp av Ikuta Tomas förmåga att ge allt i varje karaktär han spelar.

Favoritkaraktär:
Motomiya Kaori (Higa Manami): Fantastiskt vackra Higa Manami porträtterar en modern, stark japansk kvinna vars liv hamnar i kaos efter ett missförstånd. Förvirringen får en nästan tårdrypande effekt på mig.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt:

Sub/releasegrupp: Tomalicious.
För dig som gillar: bra soundtrack, att tänka en gång till, Ikuta Toma i lockigt hår och oväntade vändningar.

Toru (Ikuta Toma) och Kaori (Higa Manami).

Puzzle

Flickfavoriten Yamamoto Yusuke (den synska grabben i Hanazakari no Kimi Tachi E) spelar den lättflirtade Imamura Shinichi i Puzzle. Hana Kimi-kollegan Kimura Ryo (den söta Nanbe-kåta bögen i serien) spelar hans kompis. Huvudrollen innehar dock Ishihara Satomi, som jag nyligen såg i Voice.

Puzzle

Originaltitel: パズル
Visades: 2008
Sågs av mig: Augusti 2009
Avsnitt: 10
Skådespelare: Ishihara Satomi, Yamamoto Yusuke, Kimura Ryo och Nagayama Kento.
Genre: Mysteriedrama, komedi.
Slutlåt: Koda Kumi – Moon Crying.

Handling: Imamura Shinichi går på en respekterad pojkskola  med rykte om att bara ha smarta elever. När det en dag kommer en ny engelskalärare – Ayukawa Misako – till skolan, blir eleverna först förtjusta över att det är en ung, vacker kvinna – men bakom den inställsamma, fagra ytan ruvar ett självcentrerat monster, som dessutom inte kan ett ord engelska. I sin jakt på den lycka rikedom kan inbringa, släpar hon med sig Shinichi och två av hans kompisar på mysteriejakter där det alltid är något fuffens i görningen.

Kommentar: Det första som slår mig är hur lik Puzzle är Gokusen. Inte när det gäller bråkiga skolelever, eller handlingen över huvud taget – men humorn är densamma. Att sedan Ishihara Satomi (Ayukawa Misako – engelskaläraren i Puzzle) faktiskt liknar Nakama Yukie (Yamaguchi Kumiko – läraren i Gokusen) kan inte bara vara en tillfällighet. Det känns nästan som att Ishihara har adopterat Nakama Yukies rörelser och minspel. Båda två spelar dubbelspel av shizofrenikaraktär, där den ena personligheten är fånig och inställsam och den andra mördande seriös. I alla fall så får Gokusen-likheterna mig att gilla Puzzle. Kanske är det någon undermedveten Gokusen-ådra som vaknar till liv i mig.

I övrigt lyckas jdramat bjuda på en hel del kniviga deckargåtor, varvat med ett antal gapskratt. Det saknas dock  personlighetsutveckling hos samtliga karaktärer – särskilt hos de tre killarna. Trots att de syns i rutan nästan konstant, lär man inte känna dem alls. Att de sedan inte får några psykiska men av att det alltid sker två-tre mord i närheten av dem, är också ett mysterium. Men om man sätter seriens psykiska trovärdighet åt sidan, så har serien en stor behållning: Ishihara Satomi.

Favoritkaraktärer:
Ayukawa Misako (Ishihara Satomi): Utåt sett en hjälpsam ung lärarinna som bara har sina elevers bästa i åtanke – men som i elevernas närvaro förvandlas från Skönheten till Odjuret och blir en hårdkokt lycksökerska utan ögon för något annat än rikedom.

Personligt betyg:
Personligt betyg slutlåt: (fin, visst… men seg!)

Sub/releasegrupp: Querbeet Subs.
För dig som gillar: upprepningshumor, japanska ordgåtor och skattjakter.

Fler bilder:

Kimura Ryo, Yamamote Yusuke och Nagayama Kento (Eitas bror).

Den fruktade engelskalärarinnan spelas av Ishihara Satomi.